Aftonbladet – 13 september 1871, sida 3

rotningssystemet var henne för stark, och bon högg och klippte och afstubbade de stackars blommorna lika obarmbhertigt, så snart tillfälle gafs dertill. SJUNDE KAPITLET. Madame Armand borta och hemma. Följande dagen skulle de nygifta följa den gamla grefvinvan på besök hos grannarne, då 1 Frankrike bruket fordrar att den till orten sist ankomne först gör besök. Då Ketty om morgonen kom in i det solljusa lilla frukostrommet, tsapetseradt med fabelaktiga fåglar, flygande omkring bland ännu fabelaktigare träd, fann hon den gamla grefvinnan i lifligt samtal med en ung man, kort till växten och temligen fetlagd, med fylliga, högröda kinder och klädd i en lång svart prestrock. Hoerr pastorn, min dotter. Ketty greps af en orolig fruktan, att han skulle ropa emot henne: Uff, uff! ni kätterska! men herr pastorn gjorde en djup bugning och-betraktade henne förstulet; hvarvid hans kinder flammade ännu högre och hans öron tycktes blifva ännu större och rödare med hvarje ögonblick. Madsame Armsndp, som hon nu började blifva van att höra sig benämnas, kunde ej ännu utan litet förlägenhet helsa på obekanta personer, när hon ej fick räcka. dem handen; hon gjorde derför en lustig liten bugning och sätte sig hastigt i en soffa. Herr pastorn hostade litet och tog fram sin bruna, rutiga näsduk, snöt sig högtidligt och lät sina svarta ögon öfver den skyddande kalikoförskansningen irra bort till den nya herrskarinnan på slottet, Då han märkte stt hon var nästan lika. förlägen, som han: sjelf, vågade han helsa henne välkommen och göra henne frågor, som i detta ögonblick ej kunde besvaras mer än på ett sätt. ckt n vi Flkriko? eh vär fö sloti ån