Aftonbladet – 13 september 1871, sida 3

nn Det fjerde nordiska kyrkomötet. (Forts från lördagsbl.) Dr Kalkar, som uppställt denna fråga, anmärkte, att presivalst egentligen tillbörde fris föreamlingar, t. ex, den första evangeliska förssmlingen på reformationens tid. Luther hade också förfäktat detsamma, Vi förefinna det likaledes hos indepeudenterne Svårigheterna visade sig först vär törhållandet till staten tillkom, när kyrkan blifvit er folkkyrka. Om presten inom en sådsn skal väljas, måste man först bestämma hvad som är gemensam kristen tro; annars kan mar välja eo prest, som förnekar kristendomen: grondsanningar. Man måste således fordra jen trosbekännelse båds af den som vill utöfva vslrätt och af den som önskar blifva vald. Dem, som fordra frihet för församlingen, ville talaren erinra om, att frihet. ålägger pligt. De som icke vilja underkasta sig de kyrkliga pligterna må utträda ur kyrkan och sjelfve bilda en församling. Man förvexlar ofta kallelsen ech utnämningen. Kallelsen är en gudomlig gerning af kyrkans stiftsre, utnämpringen en mensklig. Man borde sträfva att komma deihäv, att inga andra blefve utnämnde än de som undfått kallelsen. Pastor Mau invände mot den föregående talaren, att man: måste taga sakerna sådana de äro. Man kunde icke hbjelpa att ogräset var blandadt med hvetet, men församlingen måste ha inflytande på valet af sin prest. Pastor Brandt kundeicke gilla hvarken den demokratiska eller den bögkyrkliga riktningen. Den bekännelse Kalkar fordrat såsom vilkor för valrätt och valbarhet trodde han icke vara af någon praktisk betydeise. Hon bilefve dock endast en bekännelse med läpparne. Endast Gud ser till hjertat. Det tanns knappast någon form, under hvilken valrätten inom en folkkyrka kunde utöfvas på ett lyckligt sätt. Prosten Hjort ansåg dr Kalkars indelning alltför abstrakt och önskade, att församlingen skulle få rätt att välja mellan tre af kyrkostyrelsen föreslagne. Konsul Olsson försvarade ifrigt församlingens rätt att sjelf välja sin prest. Att såsom i Sverige egendomen utöfvar inflytande på valet ansåg han i hög grad förkastligt. Endast personen kan rösta, icke egendomen. Att personlighetsprincipen krävkes skall alltid förr eller senare hämpa sig sjelft. fö Prosten Lindblad framböll de praktiska bvårigbeterna vid ett val af församlingen och ansåg hvar och en annan än kyrkostyrelsen oskicklig att utöfva valärten. Kyrkostyrelsen bör utsända presterne till de församlingar, för hvilka hon finner dem mest passande. Får församlingen rättighet att välja, gifver detta endast anledning till en mängd kabaler. Lönen borde vara mera jomnt fördelad än vu. Sammanträdet slutade kl. 4 e. m. med atsjungandet af psalmen Deilig er Jordenx, Förhandliogarne den 6 öppnades med en psalm och en bön af pastor Dick från Kristiznssand. Diskussionen öfver frågan: Huru vidt skall en utvidgning af lutherska kyrkans liturgi kunna befordra ett lifligare deltagande från menighetens sida? inledaes af pastor Colliander, hvilken betonade liturgiens stora betydelse för den alimävna gudetjensten. Den katolska och dea reformerta liturgien voro båda bristfälliga, men i olika riktningar. Den lutherska hade hållit medelvägen meilan båda, men behöfde dock en rikare och fylligare utveckling för att intaga sin rätta plats i gudstjensten. Ett sorgligt tecken var att menigheten visade så rioga deltagande för den offentliga gudstjensten och de kyrkliga handlingarne. Talaren ansåg den svenska liturgien för den bästa och trodde, att den för närvarande icke behölde någon vidare utveckling. Att trosbekännelsen icke förekom i den danska liturgien var ett stort fel. Deremot ljöd den danska psalmsången friskare och lifiigara än dan sewaneska Hen rokam.