Aftonbladet – 9 september 1871, sida 3

vid en man, sora kanske gör hecne olycklig. Hvad detta skall glädja er tant Jobnson. Hon skall strax tänka på den rysliga menpiskan, fransmannen, som förgiftade sin bustru. Berätta det för Mey och de öfriga — vill du inte det? Och bort spraog Keity. I trappan mötte hon onkel Daniel. Är inte ert bjerta krossadt ? frågade hon. Huru så ? frågade han vöstan rädd. Jo, pi mister mig ov, mig, slipstenen för edra satirer, skott-taflan för era pilar af hån och sarkasmer. Och hon gick vidare. Den hon dernäst träffade, var miss Taynbee. Gissa hvilken dårskap jeg vu ämnar begå? Jag skall gifta miglo Och med min sir Charles Grandison! utropade den goda T. förtjust. sÖm ni säger ett ord till hans fördel, eller om min lycka, så vill jeg inte ha honom. Bre!vet är inte afeändt ännu Det var saledes afgjord sak att ämnet ej skulle få vidare omordas. Småniogom kom dock en förändrivg öfver Ketty. Bland alla iakttagsie af de olika phaserha af en förlofning, är en fjorton, fenton års flicka den, com drager de skarpsinnigaste slutsatserna af det som ofia undgär det äldre. Ketty har into bedt miss Taynbee bjelpa sig med hennes franska brefi sog, sade Tottie; och det gjurde hon när hon skref de två firsta Det var Tottie rom lät de öfriga veta stt Ketty hade reda på de dagar henves franska bref kunde väntas, och att hon altid vor tidigt nero i salen den morgonen, och Totti ou att Ketty ständigt bar bretven i fican. Och hon är inte så ombytlig och egen