Aftonbladet – 9 september 1871, sida 3

Tidningsöfversigt. Medborgaren, den demokratiska veckotidnivgen, yctrer i dagens cunmrr trance frägan blend annat följande: Vi korna ej instämma med dem,rom itid och etid predike, att reed denna sak irgen brädska, att den närveranda st i Ewop2 icke ionebär der missta v de mi dre statervas tryg tt vi i Tys lund och Ryssland ega de snäll. sie oc rannar. blott visj I vf rbål Vi tro tvärtor politiske 18 Ver a inflytandet b FE 3 knektstaters händer, invebär da betöärki e vådor för alls vagare stater. Man n vara eu sådar kossnekvän och tyskvurta som Dagors Nyster för sit ej och man mäste var: någ otirg änra att kuons, sägom made tidning ligen gör, påstå, tt de, som yrka på ett skyndsamt ordvands af vårt irsvar endast ledas ai begär att störta laudet i krig. Dagens Nyheter wå i trösta sig med det hoppet, att dessindelnt af svenska fulkot I elt krigsoch et fredsporli endast väcker löje, men vi äro Öj:vertygade om att hos hvsrja rätiänksnde vä ber en säden gemen vanställning sfvårs hällanden derjemte det djupaste förakt och den ifligasta a sky. Ett är ock sökert, det nercligen, att om Dagens Nybeter tror sig genom sin behandling af försvarsfrågsn ha fannit ett ypperligt medel att smussla in i svenska folkets sinnen vågra syska eller tyska fympatier, och otså frön till bitterhet mot vägs stamiränder i No:sco, så bedrager sig tidvinvgen ansenligt. Den kroken är för grof, att någon skulle bita derpå.? — Eskilstuna Allehanda ytirar i en ledanda artikel rörande de liudringsr i roteringsbördan, som krigsministerns förslag innehäller, att då man lägger allt tillsammans och betraktsr huru förhållsndena praktiskt skuile gestsita sig om och i fraisti en Bynas oss landtmännen komma att bandla mot sitt eget intresse, i fall de ej mottaga de nu gjorda anbuden. vit Jacör — Svenska Veckobladet, vårt lande mest spridda widning, iovebållar ea lävgro, eärdeles väl skrifven artikel om försvarsfråzan och krigsministerss förslag, hvilket varmt förorJas. Det heter deri til slät: V vilja till slot t låta oss det uttalande, att när det förbåiler sig på detta sätt med rotchållarnes Fe. k. lagliga rätt, och i ar skäl, som vi öregäende artikisr aotydt, sj ligger inom möjlighetens gräns för dom stt erpå det syfte de önska; då må man väl för deres egsn skull kanna hoppas, att de ville möta oss andra på billighetens väg och antaga de: onbus, sem nu göres dem. Om ej annat, borde kärleken till det gec ersanma fosteslsndet, hvars tryggbet och v ger oss alla lika om hjertat, dertul mans dem; och nåhända må ock til! slut dea varogen bär ej vara ur vägen att icke spänna bågen så, att den brister. Tävkbart är, ati den dag kunde komma, då riks emot de nej, deras målanän in kammaren kunna samla ihop, be gemessam omröstnia: att bovilja öfva den nuvara beväriogen tre gärger så läng ti illa, och cet oakradti: p2 lindri i rotexinyshörden et su . Ett RESTEN EARNED EEE I TSRDIE RIIS LSEITRSTA