Aftonbladet – 9 september 1871, sida 3

Jrådact slut på den årslånga tvisten är möj ligt, är gtundlagsenligt; men skulle det väl vara den berustade ochioterade jordens egare välkommet? I — Tidning för Wenersborgs stad loch Jän yttrar till genmälands af en insän4 dare, som visat mycken hätskhet mot krigsministerns förslag, bland annat följande: I Man sakner hvarje rimligt skål till en anklaI gelse för partiskhet hos uppbofemänren till detta I förslag och man har icke rätt att tillskrifva dem några andra motiver än omsorgen för rikets trygghet och försvar gentemot möjliga angrepp på dess I fribet och egendom. År män af anuan åsigt rö, I rande sättet för det afsedda ändamålets vinnande leller vill man icke underkasta sig de bärför erforderliga uppoffringarne, så må man i senare falJet rätt och slätt säga sitt nej till regeringens proposition om den vtsträckta värnepligtens åtsgande tI eller, om men har det förra skälet, framlögga ett I I bättre förslag eller yrka att regeringen utarbetar jett nytt och antagligare. Vill man derjemte blifva af med indelviovgsverkets börda, blir detta tydligen en särskild fråga, som hör lösas på sina egna skäl och grunder, alldenstund institutionens rättsenliga l eller rättsvidriga beskaffenhet måste ligga inom den sjelf och icke i dess förhållande till en tvåhundra år efter dess stiftelse påtänkt åtgärd bredvid densamma. Alltså — sammanblanda ej den allmännas värnepligtens åtagande eller förvägrande med frågan om indelnicgsverket, ty den som så gör, har beträdt en oriktig väg, bvilken aldrig kan leda till målet. Den ena frågan måste afgöras oberoende af den andra, och det beror blott på, hvilkendera man är angelögnast att först få afgjord. — Upsalaposten uttalar sig i en ledande artikel på förjande sätt: Urtima riksdagen sammanträder nästa måndag för behandling af en af fäderneslandets vigtigeste angeligenheter, ordnandet af landets tförsvarsväsense, och säkerligen önskar och hoppss hvarje uppriktig tosteriandsvän, ett den stora frågan nu änåtligen skall erbålla en täderneslandets ejelfständighet be. tryggande lösning. Detta beror dock naturligtvig af den enighet, cegennytta, patriotism och allvarliga vilja, .om inom represertatiopen komma att görs sig gällande. Förhoppniogarve i detta fail skulle visserligen ej vara särdeles stora, i fall de talrika s Ek. folkmöten, som under sommaren bållits i landet ceh dGervid med få und kammarens majvriiet giliadt, konde antegss it csre landets sion i frågan. inttev h dock i de allra fle gast utgj sktidt intre 2, egt öga förmöga stt bedöma he:het och ätven egt 2 gromliga begrepp ived den specialia an beträffage. Någon videre vigt it detta erskilda intresse ötep, och älven detts inti kan och bör verka på irögans lösviog än sövi verensstärsmer med Isndets vä örige medborgares rätt för nära, ty statså vilkorligen skyl k mestadels varit hållna, 5 nya förslag var kändt, och an nu fått ett helt och bålg Gerom detta iörslag och at vår ås ät längt til igen och billigtvis ken göra, n:an att träda örige statsmedborgares rätt allt för rära och utan att grundvalarne för indelningaverket allt för mycket :ubbas, hvarigenow. Jäderneslandet skulle förlera denna gamla bapräfvade stam, som det pu mer än någonsin bsr behof utaf. Det är ett 0nirgstörsleg, kriog hvilket fosterlandsväni-rna kocpa och säkerligen också skola med fullt förtroendo stute sig, och afvisar pu Andra ka: mar majoritet den 8 till föreoniog framwräckta handen, så är i sarnicg ej värdt, att denna majoritet längre talar om patriotism, dess handlingssött är då blott den råa ohöljts egennyttans. Det vore äfven den största oklokbef, ty konungen lärer väl kvappast, Sfven om det kunde ske utan kränkning af andras rätt, korna ander dessa osäkra tider understritva evt beslut om indelta armåns noshböäyvacre tör att sedan. kanske f en armå på vepporet och i farsans Brud ej ega nägot dugligt försvar för Janger. Det är således ej sköl Mt spänna bögen elit för högt och begära kvad som under närvarande förbåtllanden är helt enkelt omöjligt att vinna. Vi boppas dorföre, att då det kommer till kritan ätven Andra kammerens majoritet skoll betänka sig, innan den förkastar detta nu framlagde nya förslag, och derige.om möjligen framkallar en fituntion, hvars följder kunde blitya oberäkneliga och säkerligen hvsrken lärda Isadet till nytta eller: denna mejoritet till heder. Mätte vid den vigtiga frågans bebandling fädspnesiandets väl blifva våra representnters enda ögonmärke. — Lunds Veckoblad ger i2n artikel luft åt den förestöllomng, som hyses at ganska mårge, att talet om irdeningsverkets efierskäckande endast är ett lst munväder och ett de, som slå om dermed, i sjelfva verket icke ha på ad delningaverket, men få mycket mera not den al. männpa värrepligt n, mot hvilken da dock blygss att direkt opponera sig, fionende det ;qvämare att fästs dess antagsnde vid ett sågavt vilkor, som de konra vara säkra al drig skal! ufpylles. Lunda Veckoblad yttrar: Det samtalsämne, som hela sommaren varit det som mest förekommit, är, som vi alla veta, frågan om vårt föravars ordvande Denna fråga har pa på så många sätt och i eå mäsga former biifvit offentligt behandlad, att föga synes vara att dervid tillägga. Hvad vi här vilja såga är ej heller nägot nytt eller till frågans belysning särdeles bidragande. Det är blett några ord a propos ett samtal i en jerovägskupå på en skånsk jernbana, hvartill vi häromdagen voio vitne, Under det tal om försvarsfrågan och hennes utång vid förra riksdagen, som vid nämnda tillfälle ördes mellan några personer, deraf åtsinstone tvenne tycktes vara välmående jordbrukare, berördes äfven naturligtvis indelningsverket och de börTRENTER SEO TR NTE TT SE DK RAT TA