Aftonbladet – 9 september 1871, sida 3

Bessie var den som sade: Tottie, gå efter en sjal,, och det var Bessie som svepte den omkriog Kettys axlar. Hvad var driffjedern till Beesies ovanliga vänlighet. Kan man någonsin votu med sig att man tillfogar någon annan en svärta, ntan att störa lugnet i sin egen själ? Ketty kände Bessies arm om gin hals och säg upp på henne med ett bedjande uttryck i ögonen, och sade: Kyss mig Och Bessie gjorde så. Denna Bessies ömma vänlighet och hennes kyss aigjorde Kettys öde. Hon sade i sitt hjerta: Älskade gamia ordningsmönster, jag skall göra dig lycklig Dergå tog hon upp den bok som låg henne närmast, och skuggade pannan md handen. Hon bade ingen aning om att det var tyska grammatikau hon lätsade läsa. Onkel Daniel betraktade oafvändt sin gunstling, May. I hennes sätt märktes ingenting ovanligt. Hon ihågkom nu, som alltid, hvem som ville bafva grädde i tået, och hvem som icke ville det, och buru mycket socker som skulle läggas i hvarje kopp, och efter t6et spelade hon schack med onkel Dauiel Til och med Tottie var glad då soitiden valkades. Följande morgon bragte den sippa kammarpigan en liten biljett från miss Leighton till hr Sinclair. Den innehöll blott följande rader: Dyraste faderlige vän! Var god och skrif till hr de Jengay och säg att jeg antager hens tillbud. Jör tacksamma Ketty. Då hon afsändt detta bref, gick Ketty direkte in till Bassie. Jsg koramer för att säga dig att jag bo antagit br de Jengsys acbud. ILyckönske mig ej. Det är ju eofaldigt ett lyckönske en ung flicka emedan kon bundit sin framtit