Aftonbladet – 9 september 1871, sida 3

Jemie Hore al nutvadstadens kyrkoherdar. or eaten Det fjerde nordiska kyrkomötet. Jabjadningen till detta möte hade, såsom vi förut omtalat, utfärdais af on komitö af danskar, svenskar och norrmän. Det öppnades i Kjöbanhavn den 5 dennes, Deltagarnes antal äs större än man väntat. Redan i söndags (den 3) voro alla biljetter upptagna. Sextio norrmän och ett föga mindre antal svenskar kade infanvdt sig atom en stor mängd danska prester och lekmän. Bland biskopar är endast Grundtvig deltagare. Kl. 9 f. m. hölls gudstjenst i Frue Kirke, der dr Fog predikade. Derefter samlades man kl. 11 i universitetets festsal, som var öfverfylid. Sedan en psalm afsjungits, öppnade prof. H. N. Clausen mötet Han erinrade om Ge olyckor, som träffat Dsnmark sodan det förra kyrkomötet här höils (för tio är sedan). Desto mera borde man känna sig uppfordrad att hålla sig till Kristi evangelium, såsom en fristad, der man kunde ficns luga och fred. Om kyrkohistor:en visade, att lugn och fred icke heller vore att söka i kyrkan, så var orsaken der att menniskorna icke ville hålla hvad som är ders8 eget borta frön det gadomliga ordet, icke ville låta detta ord allena bo i deras hjesan. Derefter helsade ban de främnande välkomnas och uppfordrade professor F. H. intaga dirigeotplatsen. Sedan denna hå , skred raan till val af sekreterore, hvarvid för Danmark valdes kateketen Madsen, för Sverige regemenispsstor Lind och för Norge pastor deroe var domprosten it infisna sig. onea af den företa på dagordningen appställda frågan, nemligen den om nyrationalismens förhållande till den kristna tron, öppnades af diri; t. FB. Hammerich, sade cig både som Såsom kulturetspricipen och ätnöja sig med den af en söndrivg, hviln sökte wjemna. Ötveriruen gjort frewstog, isynFrankrike, Holland och goda landet kande hemvist. Den skild sig mycket från d re nalismen. Båda riätniogarne satte förauvftet ö!ver skriften ; men nyratioaalismen bade vida mera tillegaat sig vt vyare andeoch kultu Don ver icke idi ade trosmakt och som kt häfdade ban per eten. Många vilt sistnämnda sidan. kea nyracdionalis allt hade nysation nerhot i Tyskla Sverige. Det 2080: som dess en inom sina leder ga Balllrike och vält. män, hvilka givgo ved till folket och sökte rycka data med sig, Till en del hade nystionalismen rätt, isynneriet såsom motsats il den pronssiska ortodoxien med dess samanblandande af teologi och tro. Derefter Sökte talaren visa, ast rationalismen likväl i sjeltva verket var ett aifall från kristendoswen, att den koostqvent måste förneka och verkligen förnekads alla kristendomens hutvudläror, t, ex. järan om en personlig djefvul och om Kristi gudom. Ny:ationalismen hade iogntiog annat att bjuda folket på än tvifvel, dö likväl tro var hvad det tramför allt behötfde för att hålla si, uppe under puvarande potitiska fö; hålianden. Biskop Grundtvig trodda icke att ryratioraliemen borde ha varit det första diskussioneärnet. Såsom denna riktoings represcotante: betsckaade han Strauss och Renan. De motsads sig sjalfva gsnom vett pö samna gäng förneka kristeaco:nen och dock på sätt och vis vilja tillegns sig densamma. De förnekade den bistorisie Kristus, :sen ssttei hans ställe n ohisttorisk (Kristus-id63). Talaren trodde icke att det var skäl att inlåta sig med nyrationalismen förr än den gjort sig reda för denaa sjelimotsägelse och kommit iram med en tydlig trosbekännelse. Påstor Laurin trodde icke, i likhet med Hammerich, att grunden till nyra:ionaiismens utbredande borde sökas i presternas politiska stältning utan i dess egna endliga krafter. Magnus Eiriksson kände ået som en plig att här yttra sig. Då men ville bestä förhållandet melian tvenro saker (såsom hä mellan nyrationalismen och dåen kristna tror) vorde man först känna båda. Hvad den kristina trana är, hade Harwvrich ick: närmare bestämt, Talaren ville dertöre uppehälla nig litet dervid. Han tvifiade på, att den kristva tron var detsamma som krising zyrkans tro, isynnerhet i träga om treenigheten och Kristi gudom, Skilnaden meliun dessa bada slag ar tro sökte han ädagaiöpga ur den kel ga skrift medelst yttranden af Kristug, geaora: hvilka denne tydligen undsrordvär sig uoder Fadren. Då talaren ejkte utreda denna för frågans utredande så högst väsentliga punkt, sade honom dirigenten flere gånger till gjelfva den uppställda frågan. Megnus FEiriksson elutade med ena under djup rörelse uttalad bön och ea Saskan vin alt soncingen måtte komma till allas kunsxap, De Bergman talada oa det inflytande nysationalismen uader Boströmska filosofiens Dacdsa var dan onm vcadas Tatrsa aoå of.