Aftonbladet – 8 september 1871, sida 3

föras han egde ej förmåga att dispotera, men bean hade sin öfvertygelse. Pastor Liljeqvist, som jemväl uttalade sig emot förslaget, anförde deremot såsom skäl att han alltid funnit roteriogen grunda sig på ett kontrakt, som befriade rotehållaren från utskrifniog, medan han dock enligt förslaget skuile få sjolf träda i ledet, hvilket vore detsamma som utskrifniog. Med br Liljeqvist instämde hr Carl Carlsson, och separe äfven hr Axel Andersson, hvaremot hr Öhrström upprepade de redan förnt af inbjodaren andragna skälen för den åsigt, att utskrifningen var något helt annat än den allmänba värnepligten. Hr Nordvall eriorade också, att värnepligten redan pu funnes, och att det således icke vore fråga om dess införande, utan blott om en utsträckning af densamma. För denna nya börda bjödes åt rotehållarne väsentliga lindrivgar i deres puvarande besvär, hvaremot alla andra klasser finge åtaga eig samma börda utsn någon lindring. — Förefopnes någon obillighet, vore det säiedes de andra Klasserna som hade skäl att klaga deröfver. Hr Kallstenius fästade slutligen uppmärksamheten derpå, att då det vore ytterligt osannolikt att indelningsverket komme att försvinna, så vore frågan nu i sjelfva verket att välja mellan ett qvarstående vid de gamla bördorna oförändrade, eller stt mottaga de lindringar som bjudas och på samwma gång möjliggöra åstadkommandet af ett krattigare försvar. Då i sammanhang härmed ännu en gång betonades, att wan enligt regeringens förslag visste en gång för alla storlsken af det onus, som komme att åligga jorden, Hog af någon i församlingen: Men då InVRus fat! Hr Kallstenias erinrade få vi Ingen Bum. oott staten åtoge sig ned anlidnisg hörer nde uppstå de ökade utgifter, 38m mun FHag r den händelse soldat ej kanda erme.. mot de förmåner, som bestodes är rötehål. aren. Man finge för öfrigt ej glönmå att alla andra förslag till frågans lösning follständigt misslyckats. Visserligen hade hr Mankeil fått åtskilliga underskrifter på sin motion, men huru hade dermed tiltgått. Jo, man underräitads vid slutet af ett plenum, att man skulle i på:ot af de inre sällskapsrumuien få taga del al ett förslag till försvarsväsendets ordnande. Det var omellertid mycket svårt att framiränga till det inre rummet, emedan en stor mängd riksdagsmän stodo psckade kring ett bord i Cat yttre. Slutligen lyckades man få veta, att man i derna täta grapp höll vå att skrifva rader den ifrågavsrande motionen; men då jet frågades dem, som undertecknat denarma, om hvad den innehöll, så bofonza jet, att de icke kände ett ord deraf mer, in att det var fråga om att bliva qvitt laingsvertet. Först sedan anmärkningar 3 mot detta sätt att gå tillväga, beqväij man fig att lemna en redogörelse ör nogen under! d opehåliet — och sedan skref Ordiöranden framställde härefter proposiion på den af hr Kallstenius formulerade rågan. Dea besvarades ined bland:de ja; cH nej, och förklarade ordföranden sig anse s vara öiverväsarde Detta bestreds afnära bland allmogen, men någon votering ifråsattes ej. Det erbjöds emeilertid minorieten att utrösa sin siyrka genom att snmäla reservation riot beaslatet, hvilket dock ;jordes endast af pastor Liljeqvist.