Aftonbladet – 8 september 1871, sida 3

1 För mötet i Mariefred, vid hvilket ledamo-! en i Första kammaren, frib. J. Nordenfalk, i stsågs till ordförsnde, hsda hr Kallstenius, :ptealigen för att förenkla förhandlingarne, vilka, såsom man sett, i Sirengnäs vände! ig på en gång krivg regeriogsförslaget i sin! ihet, uppstEilt följande tre frågor: 3 1:o. Påkallar omtanken för försvaret af vårt: and ett vidare förökande af våra försvarskrafter? 2:0. Sedan nu regering och representation och, : såvidt man af de öfverläggningar härom, som före-Å kommit i landets snart sagdt alla delar, kan se,! bela svenska folket är enigt derom, att vårt försvar ej kan med fördel ordnas på annan grund in att vår armå skall bestå af stam, innefattande! befäl och trupp samt beväring, och detta redan, finnes men i allmänt insedd otillräcklig grad, kan 1 den behöfliga förstärkningen af försvaret tillvägabringas på annat sätt, än att vi underkasta oss utsträckning af den. nuvarande värnepligten, utan rättighet till lega eller friköp? ; l 3:o. Inonefattar det förslag till Förordniag an:; gående förändrade bestämmelser i fråga om röteoch rusthållsinrättningen vid landtförsvarets, som! innehållas chefens för landtförsvarsdeparte; mentets underdåniga memorial at den 22 sistiidne : Augusti, sådana lindriogar och eftergifter för den nu indelta jorden, så att äfven dess målsmän kunna a CY ingå på den föreslagna nya värnepligtslagen Dan förste frågan blef utan diskussion med enhälligt ja besvarad, och den andra med nej. Osza den tiedje uppstod deremot en långvarig öfverlåggning, under hvilken från medlemisar af allmeseklassen gjordes flere invändningar, än som förekommit vid Strevgoäsmötet, till följd hvaref förhandlingsine här blefvo vidalitligare. Sedan hr Kallstenius äfven här follständigt redogjort för det blifvande regeringsförsiggets incehåll och dervid framhållit, att man hade att välja mellan roteringens hibehällandse i oförändradt skick och försvarets. qvarhållande i sawmästölining af svaghet och ofuilständighetvåom hittills. eller ock lindringar i reteriögsbördan och åstadkommandet af ett bättre försvar, lemnades ordet åt kemmerherce Forselles, som förklarade sg önska indelningsverkets bibehållande och avse att de nu föreslagoa liödringarnd vore det högsta som kunde fås, Tal, hölle sjelf flere söldater, men skulle, om hin finge torpen tillbaka, få.en mycket ringa ersättning för den tillökning i debetsedeln, söm skulle blifva en följd af de kostnader, sora skulle fordras för åstadkommanrdet af en värfvad stam, mot bvilken hen för öfrigt hyste ganska stor misstro. Fästade derjemta uppmärksamheten derpå, att indeloingsverkeis förnämsta olågenhet, pemligen trasslot mellan rotebonden och soldaten och jemväl understundom mellan bonden och befälet, vu komme att alldelss försvinna, Då de flosia rusthållare haft stora behållnioger på sins augmeutsräntor, kunde man också från dem vänta betydande ersättningsnuspråk. Pastor Bergholm talade med stor värma för det blitvande förslaget, betonande vigten af den enighet, som ger styrka, och vådan ar den tvedrägt, som söndrar och försvagar. Stulle detta förslag falla, det tal, ej trodde, så skulle det vitna om-att i Sverige är något sjukt, och öfvertyga den fisnde, som kunde vilja görs anfall mot vår sjelfständighet, att vi äro ett lätt byte Hvsrje riksdagsman, som motsatte sig detta förslag, gåfve ett hugg åt Sveriges framtida sjelfbestånd Hr ÅAifred Larsson i Enhörna förordade förislaget och ogillade de 106, som yrkade indelniogsverkets sfskaffande, ty man borde ej kasta bort det msn har. Kronofogden Hök, kyrkoherden Lindberg, koraministec Kjellmark, doktor Wiedberg och öfverintendenten Berg uttalade sig jemväl alla för förslaget. Lendsticasnannen Carl Erik Ersson iSurssa erkände behofvet.af försvareksafternas förstärkvirg, men önskade en annan fördelning af bördorna och kunde derföre ej bifalla elaget, Detta inkost, fom biträddes ef hi Carl Carlsson i Walla och några andra, försnledde hr et Forselles att anhålla det hr C E. Ersson ville säga huru ban tänkte sig at! en stam skulle kunna åstadkommas på annat sätt än det nu föreslagna. Detta förÅ klarade sig denne dock icke kunpa göra I men trodde att det blef riksdagens sak. Her fhinvisade emellertid till det särskilda ut skottels förslag såsom innefattande en lös Iviog. Hr Kallstenius: visade med anledning häref, huru svätfvande utskottet hade lemna jirågan om den blitvande stammens. beskaf I fonhet och utvägarne att den åstadkomma Då en och annan. talare af allmogeklasse: I hade bestridt, att indelningsverket utgjord ett realonns, erinrade hr Kallstenivs om de