Aftonbladet – 7 september 1871, sida 2

nt intryck på erkebiskopen, att hen beitit söka någon tröst i ensamheten och för gon tid draga sig tillbaka hos jesviterna i reysing. Erkebiskopen, tillägger korresponnten, har i sjelfva verket afrest denna orgon (den 29 Angusti) till nämnde ställe, x han skall stanna några dågar; Tre medr ramar af kapitlet följa honom, Ssnuolitt , att han hos jesnitfäderne ämnar söka icke ott tröst utan äfven råd. Emellertid har Lutz? svar gjort ett gynnmt intryck på allmänna meningen i Tysknd. Man gör nu rättvisa åt uppriktighen af hans liberala tänkesätt, och de tidngar, som för icke längesedsn anföllo hoom öiler åtminstone misstrodde honom, äro 3 förste att taga hans parti, Det bästa avis på, att skrifvelsen gjort behörig vers an, är den unrsinniga förbittringen hos då Itramontana tidningarne, hvilka förlora all esinniog och predika ett verkligt korståg. kert är, att Lutz energiska uppträdande e skall kdönå bryta episkopatets motstånd. kommer nu snart att visa sig, oh deche uinister skall uppfylla sin hotelse att på lagiftningens eller jorisdiktionens väg tvinga leresiöt att respektera lagarne. Allt beror å hållningen bos kamrarne, hvilka genom tt kungligt påbud äro inkallade till den 29 denna månad. I Österrike hafva valen till de åtta uppjsta provinslandtdagarne tagit sin början en 2 September och pågå till den 9. Om n skulle döma af uttzlandena i det tyska örfattningspartiets organer, så mäste man vse detta partis seger vara alldeles säker. opartiska berättelser från den österrikiska ufvudstaden varnas dock för att sätta för ycket förtroende till partiorganernas föräkringar, emedan adeln och presterna samt un stor del af landtbefolkvingen äfven i nänga rent tyeka distrikter alldeles öfversarde luta åt den ministeriella försoningsvolitiken. Det är förnämligsst blott städere as befolkningar, som obetingadt understödja örfattningspartiet och fordra ministören Honenwarts afskedande. På valmötena har nan oupphörligt hört de bittraste avgrepp på det nuvarande regeringssystemet och ju kraftigare de uttryck voro, med hvilka tane försvarade Österrikes tyska missiono h dess snspråk på att beherrska slaverne, desto starkare var alltid bifallet; men ingen f de många vältaliga kandidaterna har förkt besvara frågan : hvad koromer att inträffa, ifall det verkligen lyckas tyskarne att örta grefve Hohezwart? Ty att tyskarne icka äro i stånd att bilda en ministör, som sn skänka Österrike fred och ordnade föranden, det hafva det så kallade förfåttogspartists politiska storheter, Hoerbst, Giskra, Hasner 0. . v., komplett visat åren 1869 och 1870. Det fullständiga fiasco, de då gjorde, leiver ännu i allas minne. Det är för öfrigt karakteristiskt för de navsrande rhållandena, att det tyska oppositionsvalet fverallt arrangeras under ett förskräckligt oväsen, skryt och hotelser, medan det ministerielia partiets motagitation näppeligen erhåller ordet. Efter all anledning skola valen i da flesta provinser få samma utgång som 1869. Det tyska oppositionspartiet disponerade i senaste riksrådet omkring 70 röster (af 202); om det ånyo ksn uppså detta antal. gom utgör litet mer än 12 af alla rösterna, kan det förhindra den tilitänkta författningsförändringen, till hvilken enligt lafordras 23 af rösterna. Afgörandet torda :ledes antzgligen komma att bero på några röster. Det är isynnerhet provinsen Mähren, som i detta hänseende ivtager en egendomlig ställniog. Om det slaviska partiet i förening med adel och prester vid de förestående valen der finge öfvertaget öfver den tysta befolkningen, blefve den tyska msjoriseten på den blifvande landtdagen i Brion kullxastad och derigenom författoingspartiet i riksrådet beröfrvadt just de röster, gom skulle fälla utslaget. I en korrescondens från Wien till National-Ztg af den 31 Ang. påstås, att de stora jordegarne och landtdistrikterna efter sli anledning skola välja i anti-tysk riktnicg. Att majoriteten på landtdsgen i Brina hittills varit tysk påstås hufvudsakligen härleda sig deraf, att grefve Beust privatim blandat sig i de senaste vaJen. Att rikskanslern denna gång Kommer att aihålla sig från en dylik iotervention torde få anses sora visst, isynnerhet som de federalistieka bladen redan iaed sneda blickar betrakta hans förhandlingar reed furst Bismarck. Kejsar Alexander har enligt Posener Ztg rex efter sin återkomst till Petersburg utirdat en ukae, i hvilken skolmyndigheterna i Polen åläggas att draga försorg derom att, vid undervisningen i !efvacde soråk, tyskan erhåller företräde framför franskan i de koncorsionerada privatskolorna och uppfostriogsanstalterna och skall i lektionstabellsrna anslåg ett större antal lektioner för tyska undervisningen än för den franska. I de pensionsr, i kvilka det är brukligt att hvarje dag använda en timme till konversation på lefvanda språk och der regelmessigt tre eller fyra dagar egnas åt franskan, skall man hädanefter använda fyra dagar på rysk, två på tysk och blott en dag på fransk konversation. Skolinspektörerns och skolmyndigheterna skola vaka öfver att dessa anordningar strängt följas och yttra sig härom i sina berättelser. Denna åtgärd, tillägger den nämnda tidoingen, vinner bifall i det gammalryska partiets kretsar, något som man bör lägga märke till, emedan detta parti eljast har rent ut sait sig emot att i skolorna meddelades undeivisning i tyska språket. I Dublin har åter int:äffat en blodig sammandrabbning mellan den engelska polisen och invånarne. Anledaingen härtill var ett sort folkmöte, som i söndags var utlyst till Ph ixparken al föreningan för de fångna Få ar