Aftonbladet – 7 september 1871, sida 2

att honnes trotsiga önskan blifvit uppfylld. Slut ögonen och håll er fast i sadelknappen, sade de Jengay. Han talade fort och på franska. Ketty gjorde som hon blifvit tillsagd. Hor tyckte att hästen snurrade rundtomkring mec henne. Vi äro genast utom all fara, sade de Jengay, som hade. tagit tyglarne ur henne: hand. En minnt, en mycket lång minut förflötinnan Ketty kände att hästen åter hade fotfäste. Då hon äter öppnade ögonen mötte hon de Jengays biick fästad på henne med ett uttryck, som hon aldrig förr sett. Ettögonblick nedslog bon ögonen; i det nästa hade hon hermtat sig ingen. Ni har förstört mitt äfventyr, herr grefve, och skrämt May halft till döds, och allt detta för iogentiog. Detta var allt hvad hon sade till den man, som hade räddat henne, minst sagdt från en stor fara. Ilan skulle ej trott det, om han ej hört det sje!f. Drypande våt och blek som döden, var hon dock lika okuflig. Han sökte svara henne i samma ton. Har ni er ättefader i oceanen, eller en flodgud till onkel? Om så är så låt edra vänner veta det, att de må afhålla sig från att hindra era förlustelser på sjöbottnen. May hade i förskräckelsen hoppat af hästen, och de Jengay steg af, för att hjelpa hepne upp i sadeln igen. May hviskade då till honom: Reta henne ej; hon kunde vara i stånd att göra om det.s De Jengay tog hennes ord ad no!am och egnade under hemvägen all sin uppmärkeambet åt May, så att Ketty ej kande läta bli att undra hvad den der blicken betydde. De vända åter till Mayfield på bivägar och omvägar, for att ej väcka uppmärksamhet