Aftonbladet – 7 september 1871, sida 2

ommer att unpgå till 150,000 man, ofgani-!aq, ras samtidigt i Nantes, Tours, Angers och! lois. Ett läger kommer att upprättas iln; ärheten af Bourges, dit också den stora mi-p tärskolan, som förut fanns i Metz, skall för-!aq ggas. Det talas också om, att Ecole Po-!m technique skall flyttas dit. Vid alla fran-1 a ca armökärer skola bildas luftseglareafdel-1e ingar. äl Inom få dagar skell inbetalnipgen af denb edje halfmilliarden till tyska myndigbsterna ara verkstäld. Enligt ett telegram från 5 ersailles till Berlingske Tidende har ett konle ortium af finansmän na erbjudit finansminitern Pouyer-Qaertier 20 millioner (500 villioner francs) i veslar på tre och sex måader, på det han inom kort äfven må kunna tala den fjerde halfmilliarden. Finansasoeistionen begär en half procent i kommiionsarvode. Oaktadt det uppgifves såsom säkert, att Preussen nu, då Thiers blifvit president, skäll trymma Paris fästen och de omgitvande epartementen, fortfara de officiösa preussika tidningarne likväl att förklara, att den ollständigaste osäkerhet råder i Frankrike ch att man när gom helst kan vara beredd å ombvälfningar. I Norddeutsche Allgeneine Zeitung heter det sälnnda om den örändring, som nu försiggått: Det finns såeda3 åter en Vgaident för franska republisen. Nationalföreamlingen har erkänt denna st yrelseform, om ock en stor dal af hennes medemmar gjorde det med motvilja. Det inteimstillstånd i statsrättsligt hänseende, som t rom i Frankrike sedan den 4 September, ir således slat. Det monarkiska partiet skulle naturligtvis helst sett attallt förblifvit oförändradt skick och gjorde derföre sila möjliga invändningar mot det framstölldsa förslaget; men Thiers och hans ministrar fordrade med bestämdhet en lösning, och de ha verkligen lyckats så tillvida, att högern genom presidenititeln erkänt republiken, Men i stället har Thiers myndighet blifvit till den grad inskränkt, att nationalförsamlingen uteslutande utöfvar den suveräna makten och :! hvilket ögonblick som helst kan ändra den j: sakernas ordning som hon sjelf bragt till stånd. Att franska republikens ste under dessa omständigheter icke kan ansss! säker, detta skola säkerigen till och med de, som upprättat hence, icke finna basynnerhgt. Några gingo in på namnet republik derföre, att de befarsrade, att hvilket annat namn som helst skulle framkalla en storm som de icke kuade beberrska. Andra gåfvo Thiers sina röster derföre, att de ännu icke ansågo tiden vara ione att uppsätta sina egua kondidster. Den rysste franska republiken är sålunda er frukt af kompromisser och förbehåll, och den nu antagua lagen är endast en minnessten på den historiska utvecklingens väg, icko en grundsten, som afslutsr en epok och på hvilken en ny byggnad kan uppföras. Thiers har en gång sjal! segt om det republikanska styrolsesättet, att republiken icke passar för stora civilizerade atater, som egt bestånd en lång tid och att hon icke kan upprätthållas i militärstater, emedan hon i dem goart skall urarta till eabelväldes. Genom eu af dessa egendomliga ödets skickelser, på hvilka Frankrikes nyaste historia är eå rik., har det jast fallit på den berömde historieskrifvarens lott att i sin älderdom blifva ställd i spetsen för eo republik under omständigheter, som han förklarat oförepliga med den republiksnska styrelseformen. Emellertid har han säkerligen mottagit ein nya ställning endast derföre att han insäg, att hans vägran skulle ha störtat landet i en kedja af förvecklingar, som skulle ha blifvit ännu farligare än dess ärvarande tillstånd. Den öfriga verlden, som är lifligt intresserad i att förhållandena utveckla sig på ett fredligt sätt i Frankrike, kan endast lyckönska hr Thiers till den sjelfförsakelse han ådagalagt och helsa hocom i hans rya ställning zom president för franska republiken med den uppriktiga önskan, att det åtminstene delvis må lyckas honom att lösa sin uppgift och skänka sitt fädarnesland, om icke fullständigt inre logn, åtminstone de nödtorftigaste garantier, för en fredlig utveckling och sålunda skaffa bela Europa en vigtig underpsnt på den silmävrna freden. Skulle han emellestid icke vara i ständ härtill utan ryckas bort af partiernas ström, skall onsvaret icke drabba honom utan de franska lagstiftare, som ställde 1871 års republik på så svaga föltor, att hennes slut på sätt och vis redan var besegiadt vid bennezs födelse. me OA Er EO fn RE KN) OR 5 HA Ea skrifvelse från Baierns kultusminister Luatz till erkebiskopen i Miachen har i de sista dagarne varit föremåltör synnerlig uppmärksamhet inom den tyska pressen. Anledningen till denna skritvelse var följande: Närmnde erkebiskop hade i öfverensstämmelse med da öfriga biskoparve i ett den 15 April dateradt bref yrkat afskaffandet af den kungliga sanktion, utan hvilken de påfliga bullorna icke få kungöras. Detta var med andra ord att begära statens erkännande at den pya dogmen om pålfvens ofelbarbet. — Till stöd för detta yrkande sniörde erkebiskopen, att den oprosition en del af det under honom snubordinerande presterskopet gjort raot denna dogm var ett attentat mot kyrkans rättigheter och att staten sjelf, hvilkens exiatens är förbunden med katoliciemens, genom att tila denna opposition skulle blottställa sig för allvarsamma faror. Kultosministern svarar pu, att ofelbarhstsdogmen är en ny dogm, som ändrar de hittills bestående förhällandena meilan staten och kyrkan, och att staten icke kan vars politiskt bunden af vilkor, vid hvilkas uppställande den icke varit med. Slutligen förklarar hsn sig vilja npprätthålla det kuagliga placet och tillkännagifver på samma gång sist fasta beslut att försvars statens rättigheter och verksamt skydda da katoliker, som hålla sig inom författuingens gränser. Donua förklarin; af minietarn, ägor an karracsnndant 431