Aftonbladet – 7 september 1871, sida 2

starkt, då han tslade om sia afrese, och hars blod började åter blifva hett. Den gamle hade säkert rätt: ban yttrade sig ja ocksä med en sådan säkerhet. Grefven kunde ej fullkomligt döljs burn upprörd han blifvit; han var orolig och förlägen, när han vid andra frukosten träffade fruntixsren. Havs tystnad var alltför märkbar, för att undgä de unga damernas uppmärksamhet. Hvad har kommit åt vår ädla gäst?. sade Ketty, då hon följde Mey upp på derss ram för att påtaga sin riddrägt, Han ser ut, som om en cörk elöja blifvic kastad öfver honom sedan frukosten. Uch tant Polly — hvad menar hon väl med stt posta som ett Iskomotiv hvar gång hon ser på mig? Mey sprang in till sg red tårar i ögonen. Ketty satto sig till häst med en nyvaknad taoke, att Mays tärar stodo i sammanhang med de Jergays afresa, och satt banstystna förorsakades deraf, att han skulle skilj:s från May. I sitt hjertas gorhet beslöt hon att hålla Queen Mab antivgen ett stycke tramför eller efter da båda sndra. man de Jencay höll sig så ihördigt vid Ketiys sida, att bon måste uppgifva denna taktik. Han hade aldrig varit så ölskvärd mot henne, som pu, han var ändå artigare än förr, och visade benne ett afgjordt företräde. Jag kan inte begripa detn, tänkte Ketty; kazeke han tror att han kan få mig till bundsförvardt, men deri misstager ban sig; och så högtidlig May ; ser ut!, De redo ut på eanden och läto de korta vågorna skölja öfver hästarnes bofvar. Solen stod lågt på himmelen och sände en lång pelare af rödt ljus öfver vägorna. Intet lefvande väsen syntes i närheten, icke ens en fiskmås; men låvgt i fjerran syntes 82 båt, hvars hvita sepel glänste i solljuset. i 4