Aftonbladet – 6 september 1871, sida 2

lade. Ett ögonblicks tystnad uppstod, som afbröts af ett utrop från May. h Sä förtretligt mitt hår ligger i dag! sade on. Bessie vände sig om och såg att May förgäfves sökte fästa de tunga flätorna på deras vanliga plits. Läåt mig hjelpa dig, mitt hjert?. Nej, tackv, svarade May otåligt och tilllade derpå med en visas skärpa itonen: Det blir en stor lättnad för dig.. Hvad då, röta May? Att grefven reser. Du bar sett ut eom personifierade olyckan alltsedan han kom it.n Kunde det verkligen vara May, som yttrade sig så? Jag erkänner,, svarade Bessie, på sitt vanliga, lugna sätt. att jag ej är ledsen deröfver. Det är så tråkigt ett ha en ung man, som ej är slägt, så här länge, i ett bus, der det är fullt at unga flickor: och så det, att han är katolik. Jag är sannerligen slad åt att han far sin väg. Jag kunde verkligen ej uthärda denna oro längre, och vi beköfva alla stärka oss med hafsbad, för en iten tid åtminetone.. Bessio såg två små händer darra. Lät mig bjelpa dig att fösta npp håret, May, eljest komma vi för sent till morgonDÄDED. Mey tillit det, och då den äldre systerns land vidrörde den yngres, kände hon att lsa var kall som is. Kanske, om ej detta lilla hinder med Mays vårklädsel kommit emellan, bade Bessie gått ridare till Kettys rum och berättat också tenne att grefven skulle resa, men nuringde ;lockan till morgonbönen redan innan Mays lätor voro riktigt ordnade. Vid frukostbordet sade grefven, vändende