Aftonbladet – 6 september 1871, sida 2

STOCKHOLM den 6 Sept. Ik sk li Den norska Ishafstångsten. Me (Från Aftonbladets korrespondent.) k IL i Kristionie den 30 Aug: It Från årets första dagar, då fiskrarne påa sinå små båtar trotsa etormarne utanför detle öppna Jederen för att komma fram till deju distrikter, der värsillfisket idkas, till ända in)v i November och December, då storsillmas-)h somm? stimma in mot Nerdlarnds ftteröta skär, d är den norskå kösten hela äret igenom pålo sina olika trakter omvexlande skådeplats föra stora fisken. Reden vid ett föregående till-d fälle har jag i deona tidning försökt med-js dela en öfversigt öfver detta för Morger na-!å tionalvälstånd så oberäkneligt vigtiga näringe-t fång; men som jag då inskränkte mig tillattg tala ora de ända in på landets kust förefal-d lande fiskena, kom jag att förbigå en sida aft de norska fiskrarnes verksamhet på hafvet, hvilken både genom sin ekonomiska betydelre för vissa trakter i landet, genom sin egenskap att i högsta grad utveckla den sjömannaduglighet, hvarpå Norges blomstrande sjöfart till en väsentlig del är grundad, genom sitt intresse för vetenskapen samt slutligen genom de dermed förknippade utsigterna att kuona ialeda nya och vinstgifvande handelsförbindelser erbjuder så många pankter, som förtjena att skärskådas, att den äfven hos dena främmande iakttagaren torde kunna påräkna något intresse. Så mycket mera bör detta sannolikt vara fallet, då jag framlägger — efterföljande anteckningar för svenska läsare, som just Sverige genom sina med storartade uppoffringar åstadkomna och med icke mindre resultater belönade expeditioner till nägra af de haf och landsträckor, om hvilka det här skall bli fråga, har fått blicken riktad dität. De norska fångstfärderna till norra Ishajvet — ty detta är ämnet för eftertöljande rader — ha just i är varit föremål för lifliga och insigtsfalla rådplägningsr i de landsdeiar, som i ekonomiskt afseende närmast äro intresserade i dem, och härunder ha an mängd yttranden, beskrifningar och historiska redogörelser sett dagen, hvilka, då de för det mesta meddelats i iöga spridda proviostidningar, i så bög grad torde kuona väntes ha nyhetens intresse, att jag her ansett mig kunna begagna dem — kontrollerade förmedeist officiella och anvorlunda tillgängliga uppgifter — i jomligen stort omfång för följande redogörelse. De rorska fiskefärderna på dessa farvatten omfatta en betydlig sträcka, ända från ön Jax Mayn under 8 graders vestlig längd från Greenwich till Novsja Semljas inre ku. ster omkring den 60 östra längdgraden. D-, delar sig i två särekilda fält, af hväsa det vestligasie omfattar Jan Mar, der skälfångston bedritves med stra fartyg, ttrastade från distrikterna mkring Tönsderg vid Kristianiafjorder, Det östra fältet, vid hvilket vi först 87.513 uspehålla oss, består at Spetsberscn och Novaja Semlja. De fartyg, med hvilka fåogsten här idkes, äro nästan uteslutande från stiftsstaden Tromsö samt Norges nordligaste stad Hammerfest. Vinsten har på de sista tre åren för dessa städer varit i medeltal något öfver 67,800 spd. Årligen, nenligen 46 444 spå. år 1868, 81,348 zpd. 1869 och 75,644 spd. år 1870. Hvad fångsten går at på fiuner men al en uppgift för 1869, en ligt hvilken de 23 farivgen från Hammerfost lemvade en vinst af 303,000 skålp. hvalroaständer, 41 isbjörnar samt några mindre partier eiderdon och renkött. Det är således hvalrossar, skälar, isbjörnar och eiderfågel, som här jagas. Härtill kommer fisket af dea så kallade hvitfiskea till ett sammanlagdt värde af öfver 24,000 spå. Denna hvitfisk eller hvita hval lemnar en finare och derföre värdefullare trana är hvalroeun; fångsten af denna sker med not, .varvid de i noten instängda djuren Qragas in mot land, der då dödas. Vinsten af dessa fångstexpeditioner Vinerar för hvar och en af dettagarne mellan 7 och 97 skilling netto om dagen; rederiernas brattopart, två tredjedelar, som skal betäcka hela utrustningen, provianten inbe-l räknad, har de senaste åren sväfvsat meilan 18 och 147 spd. Den riksste fångsten har man på den sista tiden gjort vid Kolgujev och Novaja Somlia, På sjelfva Spetsbergen ha nemligen utsigteraa till god fånget förändrat sig mycket sedan den tider, då Europas örlogsflottor le-. vererade hvs:änära bataljer vid dessa kuster för att försvara eganderätten till deras då så ika iockomst. När man för omkring 30 till 40 år sedan började från Finmarken utrusta fångstexpeditioner till Spetsbergen och Baren Eiland, voro dessa farvatten öfvergifna af nästan alla, med undantag åf ryssarue, om hvilkas försök att öfvervintra der hus på fiera ställen å Spatsbergen vittnade. Äfven norrmännen försökte till en början att stanna qvar der från det ena året till det andra. De gjorde till en del mycket god fångst, men då dessa vinter-expeditioner — berättar en!. författare i Finnarks-posten — efter hand! kräfde allt fler och fler menniskolif, emedan besättningarne icke kunde utbärda det stränga klimatet, utan insjuknade fram på vintern och dogo, hvilket icke ensamt var händalsen med do norska besättningarne, utan äfven med. do mer härdade ryssarne, så upphörde dessa expeditioner alldeles, och utrustningarne till Spetsbergen inskränkte sig endast till sommarexpeditioner. Dessas fångstfält sträckte sig från Tusenösrne, der det fram emot Storfjorden fanns goda fångstplatser, men förnämligast längs vestra kusten af Spetsbergen förbi Amsterdamön och Fuagelsang ända till Moffenön. — Längs denna kust fuanos: många goda fångstplatser, och på flere af Ögrupperna på vestkusten insamlade man temligen betydliga partier eiderdun. Rys-!s sarne hads nu för länge sedan afstått från Int OH OO mr et Oma 4 md hart oc FR DA DAR llade. Ett ögonblicks tystnad uppstod, som afbröts af ett utrop från May. l Sä förtretligt mitt hår ligger i dag! sade 1 on.