Aftonbladet – 6 september 1871, sida 2

Konkörrensen. Alltefter som norrmännen förskaffade sig bättre seglande fartyg och skicken ligare, driftigare och djertvare sjöfolk inöf-Si vades, blef fångstfältet på föpetsbergen pt hy vidgadt, och man postade jändet rondtom-!N kring öfverallt, der vägen ej spärrades af is.!de Käpeditionernas antal tilltog år efter år; men IH då djören Fletvå mör och iier jagade och )iö till följd deraf skyggare, blef också fångsten sk allt svårare. Jagten öfvergick till följd af iaf expeditionernas växande antal mer till ettsk utrotelsekrig än en ordentlig jagt, likasom pi väl stundem en brist på all omtanke visade sig, ide kvilken måste bli skadlig. Åtminstone är!dc det säkert, att duninsamlingen blef mindre la och att eidern aftog, emedan man icke blott ui alltför mycket utplundrade dess bon både på m dun och ägg, utan till och med dödade en R ster del af fåglarna. I det hela taget blef iJ. Get mindre och mindre utsigt, att expedi-!bi tionerna till Spetsbergen skulle fortfara attlg gifva en tillfredsställande vinst, och det varjd derföre på tiden att rikta blicken åt annativ håll för att göra föngstfältet störri, v Det vår dettä, man sommaren 1868 första l2 gången försökte med afgjord framgång, och 9 som man det följande året i stor skala fort-2 satte. Åran att ha uppgjort planen här-lu till tillkommer en af Hammarfests köpmän; f hvilken i följd af år hade padlagt störa kapitaler på föngstätrustningar till Ishafvet,d nomligen konsul Finckenhagen. Han visste, e att från Ryssland expeditioner företogos till jd Not2ja Semlja, der ryssarne till och mede hado fasta fångstetablissementer, och ai de, d trots sina mycket primitiva redskap och t Fättol att idka jagten, ofta gjorde utmärktb fångst. Genom ryska handelsvänner, soml8 hade kännedom om förhållandena och till enÅå del sjelfva voro intresserade i sådana expeditioner, hade han sökt närmare upplysnin-d gar; och då dessa styrkte honom r tanken, e att något kunde vara att uträtta i dessa ls Vv k Ö 1 e J 8 l ; L i g 4 I E c I Yr 1 1 g I ( L 1 I ostliga farvatten på det sätt, hvarpå de nörska expeditionerna bedrifva sin fångst, och han ehuru med svårighet hade anskeffat en karta öfver Novaja Semlja, var hans beslut ö fattadt att vid tillfälle göra ett försök. Hän-x delsen förde honom tillsammans med en drlti tig och erfaren Ishafsskeppare, i. Carlsen från Tromsö, hvilken på Finckenbergs uppmaning och på densammes ekonomiska risk Ätog sig att försöka resan till de för honom alldeles okända farvattnen. Carlsen egde nemligen en tredjedel i ett fartyg, som hade varit utrustadt för Isbafsfångst; men då hans medredare icke längre ville lemna förskott till dylika expeditioner, hvilka blott hade åsamkat dem och honom etofa förlaster, utan drogo sig tillbaka, vände Carlsen sig till Finckenhagen för att förr. denne att köra medredarnes två tredjedelar och utrusta fartyget til ca ny Spetsbergeresa. Finökon-!i hanna var icke obenägon Att inläta sig iköpsi, men med vilkdr att fartyget icke skulle utrustas till Spetsbergen, utan till en försökarese, till Novaja Semlja. Miävtl ville likväl Carlsen till en början icke semtycka, emedan hav var alldeles obekant med farvattnet och fruktade, att företaget blott skulle medföra förlust, hvilken han ej kunde bära. Men då vilkoret var oåterkalleligen bestämåt, gick ( Carlsen slutligen in derpå timed förbehåll, ettli Finckenhagen skulle vidkännas hela utgiften f för expeditionen, hvaremot Carlsen skölle få ; sin andel både såsom medfödare och skep: pare ifall den utföll lyckligt. Detta sist-, nämnda blef böndelsen, och följande året följ; des dena nya, af Finckenhagen anvisade och ; af Carlsen banade vägen af en hel mängdi fartyg, och detta med så Ivc:liga restiltat,, att inkomsten a! Ishafeexreditionerna år 1869, öfversteg det föregående årets med nära 35,006 spå. Genom den sålnnda skedde utvidgningen af fängsfältet mot öster ba alltså icke tlott nya rikedomsköllor blifvit öppnåde, utan det har också blifvit en möjlighet att det gamia fältet omkring Spetsbergen skall få åtnjuta det lugn, det behöfver för att icke alldeles förderfvas. Fångsten vid Spetsbergen kan nu inskräbksas hufvodsaklicen till hvitfisk. Men på andra sidan har det också anmärkts, att Novsje Semlja-axpeditionernas antal redan har tilltagit så mycket, att det kan vara fara värdt, att fångsten der, likasom vid Spetsbergen, snart skall aftaga. Det blir således åter fråga om Dpya fåvgstfält, och destå tyckas alla vara öfverens om att vilja söka på den hittills obekanta sträckan mellan Spetsbergen och Novaja Semija. Denna sträcka — 30— 40 grader läng — är, såsom sades, ålldeles obekant. Från Spetsbergens östra sida har mån från ett par punkter i ostlig riktning sett ett temligen bögt land — det på senare tider så ofta nämnda Gillis land. Ingen menniskofot har, sävidt man vet, ännu beträdt detta land. Om det utgör en större sammanhängande lavdsträcka eller en ögrupp, derom kan ännu ingenting sägas med säkerhet, likasom icke heller någon slutsats kan dragas om dess utsträcknivg i ostlig riktning. Våra Ishafsfarare hafva likväl ofta uttalat sig tör säbnolikheten af att det mäste finnas Jandsträckor möllan Spetsbergen och Novaja Samlja, och skulle det vid närmare undersökningar visa sig, att detts är händelsen, vore det en upptäckt, som för Norge och isyonerhet för dess nordligaste distrikter kunde bli af utomordentlig betydelse, Att här måste finnas utmärkta fångstrlateer, förefaller på förhand troligt. Golfströmmens östra hafvodarm utbreder sig mellan Bären-Eiland och Novaja Semlja, och en bred gren af densamma skjater fram i nordlig riktving med en temperatur af litet öfver 7 grader Reaumnr i JoK till 76 grader — så låogt har denna ntgrening blifvit följd. Att åen här tränger betydligt fram i nordostlig riktning måste på förband anses gifvet, och det kan således vara möjligt, att de landsträckor, som här i måste finnas, kunna under den bästa sommartiden vara tillgängliga för fängstfartyg.) ) Se isynnerhet en uppsats i Tromsö Stiftstidende i detta ämne af adjunkten Karl Petersen RESET NUR UTE SERA BRAIN ERS sig till Bessie att ban slutligen funnit modjr og att slita sig från det förtjusande hem-t So VV ETTA FR f