AA ru BLANDADE AÄMNEN. De engelska damernas toiletter. En fransman, hr Taine, har i en af honom utgifven bok meddelat sina omdömen i detta högvigtiga ämne. G. H. T. redogör i sin afdelning : Ett och annat för hufvudsumman af dessa omdömen, och vi tillåta oss att derur återgifva följande: Engelskan kläder sig icke illa, hon kläder sig afskyvärdt, säger han. Han har studerat henne i de aristokratiska kretsarne och på de fashionabla badorterna; han har sett henne till häst i Rotten Row, han har longerat henne på konserterna, i teaterlogerna, på gatorna. Allt bekräftar den store estetikerns erfarenhet; hon kläder sig afskyvärdt, hennes smak står i ungefärlig jemnhöjd med hottentottqvinnans. Då hon väljer färger, känner hon en oemotståndlig dragningskraft till de skrikande. Förgäfves utbreder himmelen för henne sina milda, i hvarandra spelande färgtoner; förgäfves undervisar henne jorden, att den glans, som sticker i ögat, skall anvärdas på de små dekorerade detaljerna, ej på de stora ytorna; förgäfves tala penselns mästerverk från alla århundranden till henne om tfärgernas. mystik. Hon är blind för allt detta och griper med vildinnans naiva förtjusning efter det pråliga. Favoritfärgen för närvarande är en ursinnig violett. Och gå vi nu från färg till form, hvad möter oss då? Med en sjelfkänsla och nationalstolthet, som han ej kan dölja, förklarar Taine, att endast fransyskan kan tillskära och endast fransyskan bära en underkjol. Engelskans krinolin är antingen för vidlyftig i sin helhet eller för vidlyftig på oriktig pla:s. Den bildar alitid strängt geometriska figurer, vanligtvis koner, hvilkas toppar nicka och hvilkas baser sparka åt hvarandra. Hårklädseln är förfärande. En fransk estetiker med sitt fina nervsystem måste, då han studerar en epgelskas hufvud, väpna sig med samma mod som naturforskaren, då han undersöker ett väsen ur djurriket med hiskliga former. På det Babelstorn, som reser sig öfver hennes panna, balanserar ett slags lamphatt, öfverlästad smaklösa grannläter,