Aftonbladet – 5 september 1871, sida 2

. Kommunalrådet i Paris beslöt i sin session istl. tisdag att ett referat öfver förhandlinarne skall skyndsammast ställas till tidninarnes disposition. Presidenten Vautrain framade derpå en redogörelse för den ståndpunkt, varpå kommunalrådets förhandlingar med ranska banken befanno sig. Banken erbjuler staden alla möjliga lättnader vid återvetalandet af de till krigskontribntionen förskotterade 210 millioner francs. Banken föränger den bestämda återbetalningsterminen och åtnöjer sig för de nya vexlarne med en liskonto af 3 procent, afstår också från den nenne tillerkända rättigheten att för sin forIran lägga beslag på accisinkomsterna. Banken vill slutligen mottaga obligationer å Paris sväfvande skuld till belopp af ända till 50 millioner; deremot fordrar hon att frågan om de 16,400,000 francs, som hon tvingades att utleverera till kommunens män, skall genast ordnas. Kommunalrådet beslöt också, att det genom ombud skulle straxt inleda underkandlingar derom red banken. Derefter sysselsatte sig rådet med organisationen of sina arbsten. Under den Hanussmannska regimen sönderföll den dåvarande kommunalkommissionen i fyra utskott: 1) för gator och vägar; 2) accis och finanser; 3) undervisningsoch välgörenhetsanstalter; 4) arkitektur och skön konst. Dessa fyra utskott arbetade hvar för sig och bildade således fullkomligt från hvarandra skilda och oafhängiga departementer. Medan några ledamöter ville bibehålla detta system på sin höjd med en utvidgning till sex utskott, yrkade andra att kommunalrådet skulle indelas i fem genom lottning tillsatta byråer. Denna metod antogs på försök och mar skred strax till lottning af byråer, hvilka sedan skulle indelas i komiteer. I komiten för gator och vägar blef bland andra invald den bekante br Rane. Oomtrtyr D AN AH Cm -— 4 AM eV AN RT OR PULA Neapolitanska tidningar berätta följande om de åtgärder, som regeringen vidtagit mot föreningen Internationale: Den 18 Augusti på aftonen erhöll provinsprefekturen ett ministerielt dekret, hvilket anbefallde upplösandet af föreningens neapolitanska komit6. Till följd af denna order företog qvesturen morgonen derpå, enligt öfverenskommelse med domstolsmyndigheterna, en visitation i den nämnda komitens sessionslokal och samtidigt i bostäderna hos de personer, som tillhörde komitön. I komitens lokal gjordes ingen upptäckt af vigt; ministerialdekretet kommunicerades och församlingen upplöstes. Vid visitationen i en hr Cafieros bostad påträffade man dock papper, hvilka lära varit af mycken vigt. Dessa pepper utgöras till största delen af bref till Cafiero från Internationales chefer i London, och de innebålla anmärkningsvärda meddelanden. I några af brefven, som med ilska omtals Mazzivis bekanta adress, betecknas han såsom Inoternationales hufvodfiende. Cafisro har blifvit häktad. Han tyckes vara fanatiskt tillgifven Internationale; under kommunistupproret i Paris befann han sig der. TI ett stort antal andra bostäder företogos också visitationer. I ett af dem, hvars frånvarande egare bekläder en hög plats i Internationale, påträffades registret öfver alla filisler med deras ledamöter i de södra provinserna. I staden Neapel räknar föreningen nära tusen anhängare, anbetare i olika yrken; flera äro bamnarbetare. Iaternationalisternas program om reorganiserandet af Schweiz törfattving tages alt Times till utgångspunkt för en allmän betraktelsa öfver socialisternas sträfvanden och utsigter. Ait medlemmarnoe af den allmänna arbetarförevingen i Schweiz skola kunna genomdritva sina planer, tror icke Times, men beklagar på samma gång, att statsekonomiens fantaster icke erbjudas tillfälle att på nägot säkert ställe, t. ex. i den aflägsoa vestern af Amerika, få realisera sina ideer i större skala, såsom ungefär ormonerna i Utah, på det att de derigenom handgripligt skulle kunna för sig sjolf och andra ådagalögga omöjligheten af sina drömmar. Det är ett taktum, — heter det vidsre — att smärre experimenter blifvit gjorda på detta område, hvilka dock till följd af sin iare bristfällighet slogo fel, så snart de skulle sättas i verkstäliighet. Grundsatsen att likformigt honorera olika näringsflit och att likaledes skära olika skicklighet öfver en och samma kam, är den klippa, på hvilken dylika föreningar städse stranda, och om vi antaga, att denna svårighet skulle kunna undanrödjas, hvilket man naturligtvis alltid i teorien kan göra, så qvarstå dock alltid tvenne andra svärigheter, på hvilka ingen socialistisk projektmakare ännu pröfvat sina krafter. Man tänke sig t. ex. en förenivg af 10,000 menniskor, deribland qvinnor och barn, lefvande tillsammans i en af den amerikaneka vesterns gräsrika dälder. Dessa menniskor kunna nu vara till den grad utvalda, att de i alla hänseenden förete den riktiga jemnvigten mellan samhällets olika yrkesgrenar, så att der t. ex. finnes precis så många skräddare, som behöfves för att göra kläder åt alla koloniens medlemmar, och jemt så många åkerbrukare, trädgårdsmästare, bagare och slagtare, som erfordras för att förse befolkningen med de för konsumtionen dagliga behofven, Detta är ju en bild, som man alltid i teorien kan föreställa sig. Men efter hvilken tänkbar teori skall men då fördela yrkena bland barnen i de kommande generationerna, så att en hvar får den syssla, som bäst passar för honom? Hur skall man kunna arrangera så, att iotet yrke får för många eller för få idkare? Den enskildes omsorger afgöra nu dylika frågor och pauperismen är den sjukdom, genom hvilka misstag och vårdelöshet i detta hänseende bestraffas. Det bör vsra klart för hvarje oförvillad menniska,: att till och med under de mest gynsamms förhållanden måste en dylik föreningsbang leda till undergång. Att arbetarne det oak-! tadt ännu umgås med dylika drömmar, är i! sjelfva verket icke så förunderligt, men sj mycket mer borde det vara sådsna personers! KASSE FET TRRTTRSRKERSNSRet TREAN NM lwvat inta am jar har nenninger nn för ra.