Aftonbladet – 4 september 1871, sida 2

I sina vänner på en bal, utan tillstånd af po -iliseex? och så att aldrig vara säker på at ej få sina bref öppnade på posten, och at I Punch skulle förbjudas! Det var nog för at hindra engelsmän att bosätta sig i Frank rike. De komma till oss ändän, sade de Jergay I Paris hör man nästan lika mycket engel ska talas som franska. Jag hoppas ni el dag alla skola komma och se om vi ej är bättre än vårt rykte. ! Denna afton förgick så angenämt, son I det endast är möjligt, då inga starka känslo; äro med i spelet. Allt ver lagom: belysninen, rösterna, det muntra skrattet. Hastigt röts förtrolloingen; onkel Dsniel slog omlkoll schackspelsbordet och lemnade rummet i ett utbrott af harm. Jag föreäkrar att jag ej vet hurn det gick till att jag vann spelet, förklarade fru Jobngon badröfvad, men gjordt som gjordt är, och det kan inte hjelpas. . Nå, moasiö, jag hoppas ni finner er väl i vår husliga krets? lickorna greposB naturligtvis at my förskräckelse, men grefven svarade på det artigasta och lugnaste sätt: — Öfver hela verlden är det engelska familjelifvets lycka och behag rättvist beryktadt, min fru. Mycket vackert sagdt, hviskade Ketiy; men ira Johnson, med sann skotsk fallenhet för dispyter, svarade genast: Åh, jag vill visst inte påstå, mousiö, att det ej fipnes fel och brister och rmissbälligheter hos oss; men som regel tror jag vi ha fördelen framför andra folk. Anspråkslösheten är just inte någon af våra största dygder, efter hvad jag trorn, sade herr Sinclair. a Rane ARE på I t