Aftonbladet – 4 september 1871, sida 2

HSIVUNHULI den 4 Sept. Försvarsfrågans ställning. I Den som framställer saken så, som skulle den stora nationella ifver för försvarsväsendets ordnande, som uppenbarade sig i värt land vid begynnelsen af sistlidne riksdag, blott och bart grunda sig på de stora och skakande tilldragelser, som nyligen timat i vär verldsdel — han begår ett högst väsentigt misstag eller han finner det öfveronsstämmende med sin taktik att söka ge hela len djupt grundade nationelia rörelsen i detta nänseende utseendet af en tillfällig uppbrusning. Redan på 1850-talet, sedan de då inträfads stora krigshändelserna tillräckligt ädagaagt tomheten uti de utopiska drömmarne om en evig fred, började ett allmännare intresse för försvarsfrågan göra sig gällande i vårt land tillika med en allt klarara insigt derom, att vi på allvar måste gripa oss an med ordnandet af ett verkligt nationalförsvar, om vi ha något allvar med häfdande af vår sjelfständighet och vilja med någon tillförsigt gå framtidens skickelser till mötes: Ett vitnesbörd bland sndra om detta iatresse och denna insigt var den mot slutot af 1850-talet börjande frivilliga skarpskytterörelsen, hvilken — vi ause det icke ötverflödigt att ånyo eriara derom — aldrig afsåg att innebära en lösning af törsvarstrågan, utan endast att utgöra dels en agitation i handling för ett verkligen ordnadt nationalförsvar, dels en liten nödhjelp, om en fara skulle påkomma, innan man huvnit åvägabringa en fallständig organisation af landt. försvaret. Denna rörelse hade bland annat det goda med sig, att hos ett stort antal tänkande, varmhjertade och fosterländskt sinnade personer utrota fördomar och framkalla ett visst mått af insigter uti till försvarsväsendet hörande ämnen, så att man temligen allmönt lärde sig fatta, hora tom och ihålig den gamla frasen är, att man blott behöfver Pgå man ur huse? när det gäller, och klart inse, att det icke är tillräckligt att ha den ena eller andra miliskonstruitiocen. på pagparet eller att konona göra uppbåd sf så ciler så många tuseneller handratusental, utan att om man med någon tillförsigt och något hopp om framgång skall konna upptaga striden mot en angripande fiende, så måste man ha tillgång på tillräckligt antal trupper, som äro på förhand öfvade, follständigt disciplinerade och i någon mån vanda vid fältlit samt ialla hägseenden så organiserade, att de utan tidsatdrägt och villervalia kuuna mobiliseras. 1864 och 1866 årens händelser, som så klart ådagalade, på hvilken lös fot det europeiska rättstillståndet befinner sig och huru föga man kon bygga på traktater med och garantier af den ena eller andra af de s. k. stora makterna, bidrogo ytterligare att utveckla och stärka bfvertygelsen om nödvändigheten att. ofördröjligen skapa ett verkligt nationaiförsvar i vårt land. Fosterlandsvänonerna beklagade bittert, att den ena riksdagen gick efter den andra, uten att man kom sill något resultat, då det i alla händelser vore ar vigt att bestämma sig för den ena ar andra organisationen och göra en början dermed, alidenstund till det fullständiga senomförandet dock ailtid måste ätgå en följd at år. Under det denna stämning redan hade utvecklat sig till en hög grad af styrka och bestämdhet, inträffade förfidet års stora tilliragelser. Man fick uppletfva ett plötsligen atbrytande krig af de allra största dimensoner, ett krig, hvilket en kunnig och pa;riotisk svensk militär med fullt skäl kallat pdet skoningslösaste eröfringskrig, utan akt-: sing för nationslitet, kultor och mensklignet..) Man blet na grundligt botad för den villfarelsen, att man alltid på förband kan st den allmänna politiska situationen bedöma, om nägon krigsfora är å färde och att ett Krig aidrig kan utbryta så oförmodadt, att nan icke under den tid af politisk spänning ch potvexlingar, som måste föregå detsamma, en få tid till nödtorftiga krigstörberedelser. Den allmänna meningen hos de tänksnde i rårt land kräfde nu med en kraft och envällighet, som mean blott sällan har tillfälle; stt spörja i afseende på opisionsyttringar bos ss, en allvarlig samverkan af regering och epresentation, för att i försvarsfrågan komma from sounds to things,. Så vidt man kunde löma af pressens uttalanden och andra meingsyttrivgar, flöt man sig också allmänt omring det af regeringen då framlagda förslaet, icke derföre att det tillfredsställde allas nskningar ellsr exde den makalösa förmåan att kunna tillfredsställa. alla. de indiviuelt skiljaktiga fordriogarre pa en idealiskt örträfflig krigsförfattning; utan derföre att let, på samma gång det innehöll en följdriktig ilämpning af principen om allmän värnepligt ch med lätthet lämpade sig för allt det fulltändiganda och alla de partiolla förbättrin-! ar, som kunde visas vara af nöden; tillika det enda förslag, som kunde ha någon tsigt för sig att verkligen leda till ett reultat. Under trycket af den allmänna mening, om fordrade, att försvarsfrågan vid riksdaen skulle träda i främsta rummet, en meing, som var så bestämd, att den icka kunda ! irnekas eller bortresoneras, beviljade äfven undra kammarens majoritet till största delen ! 2 betydande anslag, som regeringen fordrade il vapen, krigsmateriel, bofästniogar m. mi fen den lugnande inverkan, som voteringarne ärom i viss mån utöfvade på opinionen, ! amksallade hos vissa af den nämnda majo-:: tetens ledare den tanken, att det i stället.: 1 ulie kunna blicen möjlighet att i sjolfva! rganisationsfrågan lovera uppemot opinions: Se den lilla förträffliga skriften: Om försvaret : af vår frihet och sjelfständighet; politiskt mir; litäriska -betraktelser af en svensk officer.. EEE OMAR NIE rs TA TREE