Aftonbladet – 31 augusti 1871, sida 2

låg ett uttryck af melankoli och öfver munnen ett drag af ironi, som i allmänhet intog och behagade qvinnorna. Ah! de små flickorna! mumlade han och skakade bort rosenbladen. Jag undrar hvem af dem, som roat sig på min bekostnad. Jag hoppas det är den yngsta. lockan slog half ta och en sipp huspiga, som i klädsel och sätt var en karrikatyr af miss Sinclair sjolt, uppsökte honom för att tillsäga honom att andra frokosten stod på bordet. Det är vid första ögonkastet jag skall upptäcka min sköna fiende,, tänkte ban, och då han inträdde i matsalen, kastade han en bastig forskande biick från det ena unga anletet till det andra. Han tyckte att det låg trots i Kettys underliga blå ögon, men i sawmrsa ögonblick inträdde miss Taynbee och Ketty utropade: Dyraste T., ni strör rosor på lifvets bana., Åh, min stackars ros!, sade guvernanten och säg ned på en afbladad blomma, som hon höll i handen. Du har inte ens lefvat blommans lit, tillade hon på franska. Var det möjligt att den mognade guvernanten var den som begått attentatet mot hans ljufva slummer? Han gjorde en grimas vid tanken derpå, och då han i detsamma tyckte sig märka ett illparigt smålöje sväfva ötver Kettys läppar, vände sig hans misstankar äter mot hepne. Da hade knappt hunnit sätta sig till bords, förrän dörren sköts upp litet och ett fruntimmer trängde sig in genom dersamma, utan att dock öppna den mera än att hon nätt och jemnt gick igenom. ;Tant Poliy! ropades i korus och fruntimren stego alla upp för att välkomna flen nya gästen. Jag tänkte jag skulle titta in för att se huru ni mådde i dag. Bonjour Monsieur.