Aftonbladet – 30 augusti 1871, sida 3

Några ord med anledning af ångfartyget Phoenixs strandning. ill Redaktionen af Aftonbladet. Då händelser tima, som äro egnade att robba det förtroende vi länge hyst vare sig för en menniska eiler hvad annat som helst, griper oss en sorglig känsla, Någotaf denna känsla tvingar sig ovilkorligen på oss, då vi genomläsa berättelsen omängfartyget Phonixs strandnving och befälhafvarens med anledning deraf afgifna sjöförklaring. — Våra ångfartyg och deras befälhafvare ha med rätta åtojatit ett så stort rörtroende, att vi till och med i fråga om dem frängått vår gamla ovana att föredraga det ntländska, och vi ha med rätta varit stolta öfver den förträffliga ordning, som varit rådande åde svenska ångbåtarne, Ej underligt då, om man med bedröfvelse läser denna sjöförklaring, som så tydligen bevisar, att befölhafvaren antingen alls icke pjort sig reda för de rligter, som åligga henom eller ock att han mot bättre vetande på ett högst klandervärdt sätt försummat dem. På 1, högst 1!2 timmes väg från resans mål går kaptenen till kojs, lemnande befälet, icke som sig borde åt sin styrman, utan åt matros, hvilken jemte ena genom 34 timmars vaka och ansträngande tjenstgöriog uttröttad rorgängare, nu utgör bela vakten på däck. Någon tillsya öfver maskinpersonalen kunde matrosen ej utöfva, och deraf kom sig att maskioisten lemnåde sin vakt ål en eldsre och, följande kaptenens föredöme, äfven tog sig en lur. Hede ej grondstötniagen så snart inträffat, är ej osanvolikt att maskinen fått sköta sig sjelf liksom fartyget. Under det att detta inträ oivo förmodIgen pibsagerdrnd lognt i på kapte