Aftonbladet – 30 augusti 1871, sida 3

3 och andra författningar, en sådan skyldighet ej är rotehållaren ålagd och anskaffande af bostad, -i der torp nu ej fiunes, måhända någon gång kan v möta svårigheter, har jag trott, att undantag från 1 i den allmänna regeln må å dessa orter kunna medgifvas de rotehållare, som sådant önska. Äfven i -len del andra landsorter har, fastän knektekontrakt eller annan författning stadgar, att bostad skall gifvas soldaten, häfdvunnen sed likväl blifvit att i stället lemna honom hushyra eller annan ersättning. Och då dessa till en del ganska ål;Idriga bruk ej torde, utan syonerligen trängande Iskäl, böra rubbas, föranlåtes jag vidare beroställa Jom den afvikelse från hvad E. K. M:ts förutnämnda nådiga proposition härom innehåller, att rotebållare äfven i dessa orter må, dock endast i den mån öfvereuskommelse derom kan med galdaten träffas, vara tillåtet att, i stället för bostad in natura, lemna honom annan godtgörelse I fråga om bostadens beskaffenhet har jag ansett det lämpligast att de för särskilda orter nu gällande föreskrifter finge lända till efterrättelse; dock att, — på det ej den vid ett torp så väl behöfliga kåltäppan måtte saknas, — aliestädes med bostaden skulle följa ett mindre jordområde att för detta ändamål användas; vid hvilket förhållande den kortanta lönen för dylika nummer torde böra bestämmas något lägre, än hvad af E. K. M:t tillförene blifvit ifrågasatt. I ett vid förra riksdagen framstäldt förelag, som i öfrigt mycket närmar rig det af I. K. M:t framlagda, ifrågasattes, att de soidattorp, som nu finnas, skulle, sävida afkastningen ej öfversteg den beräknade aflöningens värde, fortfarande åt soldaten upplåtas. En föreskrift härom, hvilken skulle göra en uppskattniog af alla goldattorp i riket nödvändig, har jag väl ej tilltrott ruig att förorda, men genom den roteHållaren lemnade frihet att, efter aftal med soidater, lemna bonom, i stället för penninglön, jord af motsvarande afkaetning, tror jag det äsyftade öndamålet kunva på öfverenskommelsens väg vinnas. Nybyggnad af de soldatens bostad tillhörande has anser jag väl böra åligga rotehållaren att, ! likasom hittilis, ombesörja; men hvad sngår buseas underböllande med nödiga reparationer, synes mig omkostraden derför böra öfvertagas af! staten. För det närvarande utgör verkstölligheten af dessa reparationer ett ofta förekommande ämne till tvist emellan rotehållaren och soldaten, i det att de större bland ifrågavarande arbeten) tillhöra den förre att bekosta, men de mindre den senare. Urskiljandet af hvarderas åiggande skall ske genom syneförrättniog, och det är uppenbart, att enstämmighet i åsigter och beslut dervid svårligen kan förväntas. Genom den förändricg jag föreslagit skulle sådån avledning till ömscsidigt Ö anrödjas, hvilket för indelningsverutan tvifvel vore en gynsam omständighet. Väl komme en icke så obetydlig kostoad a uppstå för staten, men i någon den likväl blifva ersatt derigenom, att minskadt beho! af syncförrättningar skulle med: föra inskränkning af de utgifter, som för sådana förrättningar nu erfordras. I afseende på färsiagets utförande har jeg tänkt mig, att roldaten konde tillförbicdas stt emot en viss årlig godtgörelse af staten, hvars belopp jag ville föreslå till 5 rår, öfrertaga reparationsarbetena, under statens ansvarighet för deras ordentliga fullgörande; och komme rotebållaren i tillfälle avt vid ekonomiska basixt ar, fom på bestämda tider hållas af militärbetälet och till kvilka han bör: kallas, bevaka sin rätt att byggnaderna ordentligen underhållas. i Vid fastställelse af kontrakt, som efter dessa! bestämmelser ingås emellan rotchållare och soldat, lärer, derest soldaten, i stället för bostad el. l ler penninglön, åtnöjts med andra prestationer, : den offentliga myndighetens pröfning af aftalet härom ej böra sträckas längre, än att tillse det. oskäliga värden icke äro satta å de aftalade prestationerna. Icke blott i Första kammarens vid den sistför-! flutna riksdagen fattade beslut i frågan om landt-: försvarets ordnande, utan ock i flera beaktansvärda yttranden inom Andra kammaren i samma fråga bar jag funnit stöd för återupptagande af det förslag till förkortad tjenstetid för den indelta soldaten, som E. K. M:ts proposition till 1869 års riksdag innehåller. Detta återför äfven tanken på angelägenheten att bereda soldaten en sparpenning, som vid hans afgång ur tjensten kommer hononn till godo och hvars tillvaro äfven isin mån utgör ett betryggande för den kommun, han tillhörer, emot farhågan att han vid afskedstagandet kunde falla fattigvården till last — en farhåga, som för öfrigt minskas, då mannen lemnar krigstjensten under sin ännu kraftiga lefnadsålder och således bör kunna sjelf förvärfva sitt uppehälle. Men i det man, för att vinna den indelta soldatens större tjenstbarhet, är villig att godkänna ifrågakomna förändring, innefattande icke blott inskränkning af den ålder, intill hvilken soldaten T nu i allmänhet qvarstannar uti tjensten, utan ock i tillåtelse för honom att under vissa vilkor afgå lj vida tidigare, än nu är honom medgifvet, må man 1 g 1 S icke förbise att rotehållaren, genom att på sådant sätt blifva underkastad nödvändigheten att oftare än nu lega ny soidat, utsättes för ökad kostnad. Då möjligheten häraf icke förebygges genom de om aflöningen gifna nya bestämmelser, utan kanly inträffa, vare sig rotebållaren på dessa Ingått el1 ler icke och äfven om han, i förra fallet, erhållit soldat för det pris han varit skyldig erbjuda, har jag trott statens mellankomst här med fog kunna påfordras, och af denna anledning funnit mig böra V bemställa, att staten till legning af soldat anslår f ett visst belopp, hvilket med ledning af de nu bärutinnan gällande förhållanden lämpligen kanjS bestämmas till 50 rår, att tillfalla roten aliestädes,f der staten till soldatens aflöning icke behöfverga göra tillskott och rekryteringen således af roten 8 verkställes. Genom en sådan åtgärd samt genom å den nedsättning i lönevilkor, hvartill soldaten i ullmänhet skulle kunna finnas villig, derest, på ätt jag äfven anser mig böra tillstyrka, staten ärigen bestode 10 rdr att utan afräkning å lönen för soldaten insättas i sparbank, hvilka medel jemte upplupen ränta finge af bonom lyftas vid fgång ur tjensten, skulie en icke oväsentlig förel beredas alla de rotar, för hvilka kostnaden af soldats underhåll nu icke uppgår till den såsom normal föreslagna, under det att staten för det hela icke kunde komma att vidkännas någon synnerligt ökad uppoffriog. Och slutligen anser jag utsigt böra beredas afskedad soldat till anställning i vissa allmänna mindre befattningar, till hvilka han genom invand punktlighet och utpräglad pliktkänsla bör vara synnerligen lämplig. Då den nu föreslagna förändring af roteringsoch rustningsbesväret afser att utgöra en förbävtring af den ställning, uti hvilken rotehållarne beinna sig, har jag också trott det skäligt och biligt att icke, till mehn för dem, rubba det förhålande, som nu eger rum i atseende på de kassor, bvilka i vissa orter finnas biidade till rotehållarnes understöd, eller de för lika ändamål gifna åriga statsanslag af en eller annan egenskap, hvilka samtliga således fortfarande som hittills skulle enigt derom gifna författningar få användas; och orde jag slutligen få tillägga att, i enlighet med förut uttalade äsigter, jag ansett att för de rotehåliare, som på de nya bestämmelserna om soldatens aflöning icke vilja ingå, hittills varande skylligheter och rättigheter böra blifva oförändrade; börande emellertid äfven i detta fall staten utbeLala den för soldaten afsedda sparpenning äfvenkom de anslagna legomedlen. SR fee Jat Ja a AA kr AR KL a a -—IN DD F Några ord med anledning af ångfarhi tyget Phoenixs strandning. b