Aftonbladet – 30 augusti 1871, sida 3

AV AA RnAee af detsamma uppkommande kostnad för alla och en hvar utgå med lika belopp. Riktigheten af denna grundsats, hvilken redan af den ofvan omförmälta, år 1867 för utredande af frågan om lindrinog i roteringsoch rustningsbesväret tillsatta komite blifvit uttalad, synes äfven af Riksdagens Andra kammare hafva vunnit erkännande, då kammaren, i sammanhang med beslutet derom, att en öfvergångstid af 15 år skulle föregå indelningsverkets upphörande, uttalade sig för fastställande af en lika soldatvakansafgift för hela riket, hvilken borde af de under sagda tid ledigblifna rotar erläggas. Genom antagande af en maximilön, på sätt ofvan är antydt, skulle den jordbeskattning, som roteringsoch rustningsbesväret innefattar, det sist-. nä onda i hvad angår karlens uppsättning, blifva inskränkt inom en gifven gräns, och egaren af den härmed onererade jord, icke längre i ovisshet om de uppofiriogar, som fullgörandet af hans skyldig heter härutinnan af honom kunde påkalla, skulle hädanefter med full säkerhet kunna beräkna sin. utgift härför. Många af de olika och icke alltid med villighet fuligjorda åligganden till soldaten, hvilka roteoch rusthållaren nu enligt gällande författningar eller gammal häfd har att iakttaga, kowme att bortfalia eller blifva bättre ordnade; och, framför allt, den klagan öfver bördans ojemnhet samt dess olika fördelning, eom nu så ofta och icke utan skäl varder förspord, skulle upphöra — anvledningarne derti!l skulle vara försvunna. Enär emellertid ingen lärer kunna tvingas att antaga soldattjenst, skall det tvifvelsutan alltid kunna inträffa, att soldat ej erhålles för den lön, som roteoch rusthållaren är skyldig lemna. I sådant fall måste det blifva statens sak att tillskjuta hvad som till goldatens anskaffande kan blifva ytterligare af nöden, för hvilken händelse ; det till förekommande af möjliga underslef äfven torde böra stadgas, att militärbefälet uppgör kontraktet med karlen samt att staten således öfrertager rekryteringen Det förslag jag sålunda förordar står ingalunda i strid med indelningsverkets grunder. Väl har detta verk så småningom under en lång tidsföljd j utvecklats och skiljaktigheter i många bänseenden: uppstätt i olika orter, men undersöker man det sätt, hvarpå konung Carl XI, vid den reglering deraf som han vidtog, först hade till afsigt att; inrätta detsamma, så skall man finna den här ofvan framställda tanken att göra soldatens aflöning lika för hela riket deruti ingå. Bevis härför förefionas också i den proposition om antagande af ett visst knektehåll, hvilken konungen vid 1682 års riksdag lät genom utsedde riksråd förelägga samtliga allmogens fullmäktige: en bandling,som kan för institutionen i dess helhet anses grundläggande, ehuru vid detta tillfälle kontrakt allenast blef afslutadt med provinserna Upland, Östergötland, Södermanland, Westmanland och Nerike; och till stöd för samma uppfattning torde äfven kunna anföras, dels att i de senare för särskilda orter upprättade knektekontrakt området af den till torpet anslagna jord äfvensom spanmålsbeloppet till hemkall, der sådant är utsatt, på de fiesta ställen befinnes lika; dels, hvad t. ex. båtsmanshållet beträffar, att, enligt de härom gifna kontrakt och författningar, lönen för en båtsman skulle i alla orter utgöras med 24 daler koppar) mynt, motsvarande 8 daler silfvermynt eller 22,; tunnor spannmål. Det torde i betraktande af detta allt icke kunna förnekas att, då det nu ifrågasättes att till en viss siffra bestämma den aflöning, som roteoch rusthållaren borde gifva soldaten, detta i sjelfva verket endast innefattar en återgång till gamla tiders sed, endast med den af de! numera inträdda förhållandena nödvändiggjorda ! förändring, att, der soldat icke för sagda atlöning erhölles, det allmänna måste träda emellan och bispringa roteoch rusthållaren med hvad härutöfver kunde för ändamålet erfordras. Om grundsatsen af en normallöns antagande så-:! lunda ur hvarje synpunkt måste anses erbjuda den lämpligaste utväg för vinnande af det mål, som med förevarande reglering afses, så följer närmast att bestämma det belopp, till hvilket denna nor-! mallön borde sättas. I fråga härom har E. K. M:S uti dess till 1869 års riksdag aflåtna proposi-; tion angående landtförsvarets organisation, uppå anförda grunder, kommit till den slutsats, att nämnde belopp åorde blifva 100 rdr, att utgåibo-;. stad samt en till 45 kubikfot spanmål bestämd lön; och har sedermera under öfverläggningarne vidi sistförflutna riksmöte samma belopp af 100 rdr blifvit temligen allmänt framhållet såsom lämpligt! att i omförmälde ändamål bestämma. i Det må här tillåtas mig erinra, att, då E. K. M:t antog förenämnda aflöning såsom den högsta utgift för krigsduglig karls anskaffande och under! håll, hvartill roteoch rusthållare borde vara förpligtad, sådant skedde i tanke att dermed bereda roteoch rusthållaren en lättnad i roteringsoch rustningsbördan. Ehuru jag fortfarande anser samma skäl gällande, vill jag dock ej förneka, att, om, såsom E. K. M:ts nämnda förslag förutsätter, lönen skulle utgöras med spanmål till ovilkorligen bestämdt mått, värdet deraf kan i vissa orter uni derstundom komma att stiga högre, än som anta: gits, och verkan af åtgärden derigenom blifva; mindre vidsträckt än åsyftadt var. Till följd häraf och då numera geuom allmän författning blifvit stadgadt, att kronans räntor och tionde skola utgå : med visst belopp penningar, har jag trott samma fördel äfven böra komma roteoch rusthållare till ) godo vid utgörande af den del af soldatlönen, som ej utgår i bostad. Och om, med iakttagande häraf, lönens totalbelopp bestämmes till 100 rår, skall, utan tvifvel, soldatens aflöning för det stora flertalet af roteoch rusthållare medföra en betydiigen minskad kostnad. Då gränsen för ifrågavarande kostnad måste ställas i något förhållande till nuvarande medelbeloppet af densamma, kan: det ej undvikas, att en eller annan skall tycka sig vara åsidosatt... Men utom det att en billig bänsyn till öfriga samhällsklasser och de uppoffringar, som af dem påkallas, synes fordra, att afgiften för roteoch rusthållare ej sättes allt för låg, ligger det derjemte i sakens natur, att, under samhäNets utveckling till större ekonomiskt och materielt välstånd, varuoch arbetspris så småningom stiga, och att således, om än vid regleringens företagande de roteoch rusthållare, som nu hafva den minsta tyngden af besväret, för tillfället icke blifva delaktige af dem åsyftade lättnaden, en hvar af dem dock slutligen skali finna denna sin kostnad uppgå till den fattå gränsen och sin fördelj. af denna begränsning då äfven inträda. Efter en beräkning, grundad på de uppgifter, som ofvannämnda tvenne komitter lemnat, skulle emellertid af de 32,642 nummer, hvilka soldatroteringen, ruathällsinrättningen samt båtsmansbållet tillhopa omfatta, allenast 7869 nummer hafva en omkostnad understigande 100 rår, men 24,773 hummer för: karlens uppsättning och underhåll utgifva 100 rdr och derutöfver. De, hvilkas kostnader understiga 100 rår, skulle således utgöra endast omkring 241 procent, eller icke fjerdedelen af hela antalet. Om i afseende å dessa anmärkes, att äfven den högre kostnaden kan kännas tung, när den drabbar svaga hemman, så må härvid eriaras, att i beskaffenheten af de hemman, som utgöra de särskilda rotarne, alltid stora skiljaktigbeter måstel. förefinnas samt, om ock en gång undanröjda, snart åter uppstå; så att man vid förevarande frågas behandling måste fästa sin uppmärksamhet ute-: slutande derå, i hvad mån sjeltva soldathållet ge-1 nom tidernas vexlande förhållanden utvuxit till en. af den ursprungliga icke motsvarad börda. I dessa omständigheter anser jag tillräckliga skäl finnas för att i underdånighet tillstyrka en sådan reglering af roteringsoch rustningsbesvär ret, att den aflöniog, som roteoch rusthållaren : akall bestå soldaten, må begränsas till visst belopp, lika för hela riket, samt att detta belopp, ati hvilket bostaden, der sådant tillkommer soldaten, inräknas, må fastställas till 100 rdr. Detta förslag står i hufvudsaklig öfvensstämmelse med E. K. M:ts till 1869 års riksdag aflåtna nådiga proposition; men jag ber få tillägga några bestimmelser, som jag föreställer mig skola lända till gagn. För att viona mera redighet i ämnet, torde det lervid tillåtas mig att få taga frågorna om soldatroteringen och rusthållsinrättningen hvar för sig i betraktande. anna j Å