nens vaksamhet och påpasslighet, tills de på ett lobebogligt sätt väcktes ur sina drömrmar och funno att den, som hade sig värden öfver lif och egendom älagd, så litet motsvarade det förtroende, som blifvit honom lemnadt. Lyckligtvis gluppo de, som det vill synas, med blotta förkräckelsen; icke sä rederiet och godsega ne. — Utan att vilja gå domstolens utslsg i förväg, kunna viej neka att, då kaptenen fritsger rig från silt ansvar och vältrar det på den stackars mairosen, finna vi detta Dågot för -tarkt för att ens vara psivt. Kaptenen på Pbenx är en för oss fullkomligt obekact person, och det är oss fatlkomligt likgiltigt, om rederiot bibehåller bonom vid befälet eller icke, men säkert är, att händelser sådana som denta kunns skaka det förtroende kanalåpgfartygen rättvisligen åtnjatit, och som utgör vilkoret för att de skolas kunna bestå i den täflan de ha attuthärda med jernvägarne. Passsgerarne måste, för att med tryggbet gå ombord på dessa fartyg, vara ötvertygade, att ledningen ef dem ej öfverlemnas åt en matros och en eldare, —r.