Aftonbladet – 30 augusti 1871, sida 2

Den här skotska advokaten behöfver ej afundas de ädlaste bland oss, tänkte grefven. Ni kom Tottie rasande ötver gräsplanen, med famnen full af egmå hundvalpar, som i nästa ögonblick likt svarta och hvita bollar rullade öfver gräset. De Jengay gissade af deras. minspel, att den äldre systern förebrådde den yngre oordningen i hennes klädsel, hvilken senare också otvifvelaktigt lemnade mycket öfrigt att önska. Han var alldeles viss på att de talade om att han skulle kunna så henne, ty Tottie vände sig om och såg rakt mot hans fönster; derpå ruskade hon på hufvudet, ungefär som en obändig fölunge, plockade upp sina valpar och galopperade bort igen. Grefvens betraktelser afbrötos af hans kammartjenare, som kom med varmt vatten och underrättelsen att frukosten snart skulle serveras. Ringningen i en stor klocka, tydligen någet slags sammanringning,, följdes ganska snart af en knackning på grefvens dörr, och då den uppläts, visade sig mr Sinclair, som frågade om ej bans gäst ville deltaga i morgonbönen. De Jengay förklarade sig genast vig att rätta sig efter alla husets seder och rok, Jag har ärft min tro liksom mitt namn, sade han, men jag har stor aktning för protöstantismen. Några af de mest beundransvärde fruntimmer jag känner, äro protestanter. Herr Sinclair, som icke ansåg trappan såsom rätta stället för religiösa samtal, tog under tystnad vägen till matsalen. Frunimren hade tagit plats längst bort i rammet, hvar och en med sin bok i handen, Onkel Daniel satt för sig sjelf. Mr Sinclair gaf grefven en stol bredvid Tottie och tog sefjan Ajelf plats ett litet s. der en NEN de ugn DAR stön