Aftonbladet – 24 augusti 1871, sida 2

mellan de polske godsegarne och bönderna och söka att bringa seken derhän, att de senere sjelfva undvika denna beröring; 2) ständigt intala bönderoa, att de äro urinvånare i det land, som polackarne beröfvat dem, men som czaren nu vill ätergifva dem såsom deras ursprungliga besittning; 3) lära bönderna att allt hvad de polska godsogarne söga dem är osanning, och att de böra inberätta det till fredsåomarne, på det regeringen må komma i tillfälle att undertrycka godsegarnes ryssfiendtliga sträfvanden; 4) dagligen hålla uppsigt öiver do adiiga gårdarne genom hemliga kunskapars för att göra sig underrättade om, hvilka som der umgås och hvad der förehafves; 5) i alla stridigheter mellan godsegare och bönder principielt taga parti för de sistnämnde och af alla krafter befordra deras välfärd och materiella fördelar, äfven om deras anspråk icke alldeles skulle öfverensstämma med den stränga rätten; 6) så högt som möjligt taxera all den skada, som genom godsegarens förvållande, om också endast tillfälligt, kon sko på bondens åker och äng, och skaffa bönderna fall ersättning. Slutligen anbefellas guverrementsoch krotscheferna särskildt, stt i händelse en underordnad embetsman visar sig öfverssende mot en polsk godsegeare, genast pr telegraf anmäla detta hos vederbörande högre myndigheter, på det dessa må kunna affordra en sådan embeteman räkenskap. Den i Wien utkommande tidningen Tagepresse meddelar följande nya uppslag i den 8 k. romäniska frågan: Från Gasteio berättas reden, att man föreglegit en förlikning i dena rumäniska jernvägsfrågan eller rättare i den Strousbergska 2ffären. Regeringen i Bukarest skell vara villig att gifva de olyckliga aktieegarnae, som låtit narra sig al jeruvägskungen och hans högförnäma medarbetare, 5 procent i stället för 7!2, om bolaget vill förpligta sig att fallborda iernvägarne utennägra nya tillskott af rumäniska regeringen. Man kan naturligtvis icke redan pu veta, om hr v. Bismarck ekall ingå på detta förslag; efter allt hvad man hör från Gastein, börjar emellertid jernvägsfrågan träda i bakgrunden för den allmänna rumänieska frågan, i det den tyske riksksnsleren icke allezest vill skaffa sina Ujester och Ratiborer penningar, utan äfven beskydda den hohenzolerska ättlingen för hvarje eventualitet och befästa hans vacklande tron. Om grefve Beusts hällning berättas, att han ännu ständigt håller fast vid parisertraktaten med dess tilläggskonventioner, hvarigenom hvarja ensidig raellankomst af en europeisk makt i Donauforsterdömena förbjudes. Vi hoppas, att han icke skeli öfvergifva denna ståndpunkt, hora mycket än Bismarck söker inverke på hozom, och han skallsäkertidetta afseende finna en mycket kraftig bundsförvandt i grefve And:essy, hvilken den tyske premierministera inbjudit att deltaga i konferenserna. Konungen af Preussen och hr v. Bismarck skola således från Gastein medföra den öfvertygelsen, att Österrike, trots det vänskapliga f isnäet mellan bofven i Wien och Boarlip, Enou icke nedsjonkit till ett politiskt redskap för preussiska intressen, isynnerhet då dessa äro af så oren beskeffonhet som de rumäniska, hvilka äro ett emutsigt konglomerat af dynastiska och financiella eträfvanden. , En i Bukarest utkommande tidnirg, Ruraäniecba Post, meddelar ett särdeles frimodigt öppet bref till furst Kerl ef Raz änien. Ur denna för ställningen i detta land särdeles betecknande skriivelso återgifva vi följande: Era höghet! Mer än fem år ha nu förflutit sedan det rumäniska folkets röst satte kronan på edert hufvud... Många förändringar ha sedan ers höghets tronbestigning est rum i landets materiella ställning, och för dessa förbättringar ha vi företrädesvis att tacka ers höghet. Isynnerbet ha städerna och stadsmenigheterna gått framåt. Landtbefolkningen och de arbetande klasserna på larfdsbygden ba under dessa fem år erpått bättre arbetslöner, under det jordegarne genom intresse ch rationel behandlicg at jorden betydligt ökat sina nkoräster. a hendelsklassen har i trots af trångsinnade fördomar uppnått många fördelar... Ers höghet har personligen tagit del i befordrandet af denna nationella utveckling, och resultaten af detta deltagande kunna under alla omständigheter endast kallas tillfredsställande. Ett land kan dock icke göra några varaktiga eller afgjorda framsteg, om man icke egnsr behörig vård och uppmärksamhet åt dess sedliga utveckling såväl som åt dess materiella. Ev tyrann, en Nero eller en Caligula kunna äfven befordra den materiella utve en, men på bekostnad af sedligheten, a gheten. Ers höghet är till sitt innersta väsende icke någon tyrann och eger ingen af de ogenskanen, som utmärkte ofsannämnda ohyggliga monarker; dock kan äfvea en god, men alltför efterlåten elier svag furste, blifva a indirekt orsak till olyckor och til och med rott. Rumänien, sodan femtio år hemsökt af dåliga politiker, behöfde en ledare för att föryngras och tervinna styrka.. Har ers höghet varit denne ledare? Kunde ers höghet vara ded? Dessa äro frågor, som vi vilja förelägga ers majestät, i det vi betona era misstag, på det ni, ändrande er politik, må sättas i stånd att behålla Jandets regering, och på det ert nama må blifva lysande och ärofullt Båsom Michael den Tappres och Stefan den Stores.... Att noga könna ett Jsnd, dess egendomlighet — detta är förutsättningen för det väsentligaaf hvarje god regering. Kände ers höghet landet, då ni kom hit? Hade ni studerat dess historia? Svaret föreligger tyvärr alltför tydligt i de skiften som ers höghets regering haft att genomgå Åtta ministerer på fem ål! I detta faktum allena ligger en hel verld af lärorik erfarenhet! Dessa ministerer innehöllo; några af vårt lands kraftigaste andar, men emedan ni icke förstod att bruka dem, lät ni beberrska och regera eder af dem, tilldess statsskeppet började gå ur fogningarne. Någon kännodom om vårt lands föregående historia skulle ha gjort det tydligt för ers höghet, att den första pligten var att söka afbjelpa dess gedPETE ST FASEN TRONEN väga påkalla lagens straff för Hughs hämnare; men nödgas erkänna att det varit hans egen sjelfviska energi och ärelystnad, eom ledt honom till det mål han vunnit — att finna, dat ban bortslöst sin kraft för att gripa efter en tom skugga, Hens brott var att hang: hjerta var hårdt som sten och ett sådant hjerta bär inom sig sitt eget streff, lika visst