skildes åt, stod en hög päle med tre armar på en af dessa stod namnet Besangon,, pi Iden andra Louos, på den tredje som visad uppåt den smalare bivägen, lästes: S:t-Felix. es-KRocherex. Det var åt detta håll som hästarne vänd Jsig eller rättare sagdt blefvo vända, ty at taga denna kurs tycktes ingalunda vara de. ras håg och böjelse, en sak hvarpå ingen hel: ler bör undra. De nu eflöfvade träden på vägens ömse sidor voro icke planterade fö. mera än en kort sträcka och der de slutade började på allvar ett ganekå brant uppstigande, medan sjelfva vägen ingalunda var rågot godt skick. Tvärtom kunde man säge att den var mycket dålig, och ännu svårara att färdas till följd af den nyfällba son, swa dolde alla bål och farligheter, kvarjamte mån svårligen kunde värna sig för en känsla af osäkerhet, vid åsynen af de allt högre, allt skarpare branter som skilde den från den nedanför brasinde strömmen. Hela poginingen fick dertill något förvillande, med sitt enformiga, hvita snvötäcke, under det att den höga bergstoppen, hvilken förut tjenat till landmärke, efterhand förlorade sin utmärkande betyce:se. fer en stand möttes resvagnen af en vtaf traktens beandvagnar, dragen af två mniåsnor och de båda åkdonen stannade på en gång, liksom genom ömsesidig öfveranskommelse. änad tå r ; stirrade med en förvänad min Biusmannen .. be på postiljonen, hvilken svar.32 med en uttrycksfull axelryckning, som tycktes wvuja sägs: det är inte jag som har blifvit galen, och yttrade: i Till S:t Felix . Sacre6! Jag trodde ni hade hört vilsen, sade den förstnämnde och stödde armbå