Aftonbladet – 21 augusti 1871, sida 2

särskild förbön när någon från kristendomen gick öfver till judendomen, emedan han derigenom uppgaf den vunna friheten för att åter böja sig under oket — en uppfattning som bkaledes uttalades i ett föredrag i herrehuset al junkerpartiets ledare, Kleist-Retz;w, mot en lag som upphäfver bestämmelsen om att oäkta barn alltid skola uppfostras i kristna tron, när föräldrarne äro ar olika trosbekännelser, ty, sade han, man bör icke beröfva barnen välgerningen af kristligt dop och kristlig uppfostran, äfven om de skola tagas från modren. Inom junkerpartiet börjar man redan blifva ängslig för den vaknade roligösa rörelsen, och i dess tidningar låta röster höra sig om att staten icke bör bryta med den katolska kyrkar, omedan han derigenom skall bana väg för otro och religiös subjektivism, hvarjemte erinras om att en dylik rörelse inom den katolska kyrkan (de s. k. tyskkatolikernes) gick före den politiska omstörtningen 1848. Den i kyrkliga angelägenheter alltid väl underrättade Baierische Courier föreäkrar, att då professor Friedrich trots den öfver honom afkunnade bannlysningen fortfar att utöfva presteriiga förrättningar och senast den 14 dennes i en åt honom sf magistraten upplåten kyrka i Gasteig vigt ett brudpar, det erkebiskopliga ordinariatet genom ett sådant förfaringssätt fonnit sig föranlåtet att vidtaga nya åtgärder. Då dessa åtgärder icke kunna vara riktade mot dr Friedrich, öfver hvilken såsom exkxommunicsrad erkebiskopen icke mera har någonting att säga, måste de gälla magistraten, och måhända skola alla katolska medlemmar af densamma exkommuniceras, Episkopatet fortgår konseqvent på den väg det beträdt, och statsregeringen förblifver ännu en lugn åskådare, men ett sådant tillstånd som det närvarande kan icke länge fortfara. Vid fortsatt förhör i onsdags med kommunistfångarne intygade portvakten ifinansministårens hus, att vitoet sett personer, klädda i pompieruniform, bälla ut rågot flytande ämne i lågorna, under eldsvådorna i Paris. Ju mera de hällde ut, desto mer intensiv blef elden. Tricquet, en medlem af kommunen, medgaf att han deltagit i de flesta af deanas voteringar. Några vitnen berättade, att de sett Trinquet skjata med en revolver på en polissgent, som man redan bade aflifvat. — Champy och Regere nekade till att de haft någon deiaktighet i mo:den och eldsvådorna. Lullier blef härefter börd och han beskref har han hade styrt och ställt medan han var diktator. Han förklarade, att han icke hade det minsta att göra med morden, eldsvådorna eller bestickandet af liniesoldater. Han sade att han hade uppgjo:t ea plan för att sjelf konstituera sig till diktator, men då han säg att kommunan ej betraktades med blida ögon i Paris, hade han inledt underhandlingar med Versailles i afsigt att komma till en uppgörelse på grundvalen af en vapenhvila. I natioralförsamlingens sessioo samma dag begärde Rsoul Duval upplysningar af krigsministern rörande den nyvalde med!emmen af Paris municipalråd, hr Ranc, och frågade hvarför icke han blifvit inställd för krigsrätt, liksom de andra medlemmarre af kommunen. Gencral Cissey svarade. att dokumenter rörande Rarc hade blifvit öfverlemnade till krigsrätten. Ifall den besluter att ban skall häktas skall regeringen genast utfärda order de:or, såsom hon skall göra med ala medlemmar af kommunen, hvilkas häktande anses erforderligt. — Församlingen sysselsatte sig derefter med Dabhirels motion rörande uppsättandet ef en konstitution. Initiativkomiten hemställde att motionen måtte förkastar, mot hvilken hemställan Dabhirel bäftigt opponerade sig och i sitt tal uppträdde till förmån för monarkien, hvarigeocm oväsen uppstod i salen. Församlingen godkände slutligen initiativkomitens förslag och den afslog likaledes Bazes förslag, enligt hvilket församlingen icke ekulle upplösa sig förr än den hade voterat organisations-laarne. Napoleonsdsgen den 15 Angusti emotsågs med någon spänning af partisarne, den var förr deras stora festdag, men denna gång förflöt dena som en vanlig sommardag. Från inrikesministern hade befallning utgått, att alla demonstrafioner, vsre sig tör eller emot exkejsaren, skulle genast undertryckas af polisep. Alla vaktposter i staden voro förstärkta, emedan till Versailles underrättelser iogått från polismyndigheterna i Paris, att stora demonstrationer till kejsardömets förmån skulle anställas, ja man kunde till och med vänta sig en liten kupp af de kejserligt sinnade. Om ratten till den 15 ströfvade patruller till häst och fot genom gatorna, vaktgosterna hads fått sig tilldeladt tre gånger så mycket polismanskap som annars Garnisonen var under hela dagen konsignerad i kasernerna, emedan iman fruktade att soldaterna skulle slota sig till de väntade demonstratiorerna, Men dagen förflöt alldeles lagat, ingenstädes föreföllo några störande uppträden. Den under kriget uppsatta legionen af f.d. påtliga zusver blef den 12 dennes upplöst I staden Rennes. General de Charette uppäste för kåren, efter det en messa hållits, n d-gorder, som inleddes af en skrifvelse rån krigsministern general Cissey, hvilken deri tackade legionen för dess ådagslagda tapoerhet och manstukt under kriget och eriaade om de blodiga striderna vid Cercottes, Brou, Coulmiers, Patay och Le Mans. Geveral de Charette yttrade i sitt tal, att krigsninistern erbjudit legionen att inträda i armån; i ha dock allvarliga skäl att afslå detta, ade han, vi kommo till Frackrike som påfiga zaaver och vi ha ej rätt att i armen nföra vår uniform, som icke var vår. Jag egärde derför legionens upplösviog. I återänden nu till edra hem; men er uppgift är