Aftonbladet – 21 augusti 1871, sida 2

barn till strid, så skolea I infiana er vid första signal. Med krossadt hjerta skiljes jag från er, i elfva år ha vi kamperat tillsammans; men låtom oss ej förlora modet. Åonu återstå två ting: tron på vår sak, som är Frankrikes och kyrkans, och hoppet om triumt. Må vi förblifva vår sak värdige och Gud skall skänka oss triumfen. Ea korrespondent i Konstantinopel lamnar ett bref till Times följande närmare upplysningar rörand2 den för hvarje dag allt vigtigare proportioner antagande rumäniska frågan: På grund af de föreställningar, som Preussen nyligen gjort hos Portenn, säger korrespondenten, bar den Strousbergska alias den rumänska jernvägsfrågan, fått en mycket allvarlig karakter och en opartisk framställning af denna sak torde derför icke vara utaa intresse. Ar 1868 åtog sig preussaren Strousberg att bygga 930 kilometres jernväg i Rumänien, och regeringen garanterade 7!2 procent ränta på kapitalet, hvilket anslogs till 270,000 francs pr kilomåtre. Oaktadtendast 530 kilometres blifvit byggda, hafva aktier atiärdats till ett belopp af 245 milliorer franc3, som äro försedda med rumänska regeripgens garanti och kontrasignerade af hennes delegerade. Af denna summa befiana sig 200 millioner i preussiska händer, omkring 15 millioner i England, återstoden i Wiea och annorstädes. Aktieegarre fordra pu den garanterade räntan, men rumäniska regeringen anser sig icke förpligtigad att betala densamma och detta på grand af följande bestämmelser i koncessionen: 1:o Aktierna skulle först småningom och i mån af det utförda arbetet eller den xniskaffade materiolen spridas i allmänna rörelsen; 2:o Den gifna garantien träder icke i kraft och verkan förrän vid fullbordandet och mottagandet af de tre sektioaer, hvari jernvägen är fördelad; 3:o Under utförandet af hvarje sektion och till mottagandet är det Strousberg, som koniraktsealigt är förpligtad att förränta de utfärdade aktierna. Slatligen påstår rumäniska regeringen, att de 530 kilometres, som redan äro färdiga, äro så dåligt byggda, att hon icke kan mottaga dem, enär det ännu fordras 25 millioner fravcs för att göra dem fualit användbara för trafiken. Aktieegarne invända emellertid häre:not, att de icko hafva med koncessionen att göra, och att den garanti, som fiones3 åtecknad aktierna, är obetingad; de yrka derför, att regeringen skall betala dem. Kammaren har dock icke velat gå in på något annat arrangement än följande alternativ: Antingen skola aktieegarne bilda ett bolag, som öfvertar affären i stäilet för Strousberg på de i koncessioren innefattade vilkor, eller cekså skall den färdigbyggda delen af jarnvägen och materielen värderas, hvarefter rumäniska regeringen vill förränta värderingssunman med 7!2 procent till fördelning bland aktieegarne. Det är möjligt, att detta arrangement icke här är helt och hållet tillfredsställande; men genom att gripa till lansen för aktieegarne och göra en kommerciel och fiaanciel fråga mellan privata undersåter till en natioael sak, bar farst Bismarck onekligen stäilt sig utom hvad som hittills gällt som regel i dylika angelägenheter. Det gifves t. ex. en mängd engelsmän, som hafva penningar ett fordra hos Spsnien, Grekland, Mexiko och d2 sydamerikanska republikerna, men den ergelska regeriogen har ständigt vägrat a:t gör internationel fråga deraf. Är det gt, att Preossen blott söker ett tillfälla att bäfda sin betydelse i den rumäniska frågan och alldeles icke bekymrar sig om, huruvida det funnit en gol eller dålig anledning att göra den gällande? Såsom redan är bekant har turkiska re. eringen, eannvolikt enligt Rysslands råd, förklarat den rumäniska jernvägstrågan vara af rent inre natur, hvarför hvarken bon eller någon anran makt egde att blarda sig idensamma. Man trodde allmänt, att Österrike, hvilket icke på något sätt var intresseradt i denna fråga, skule dela Portens uppfattning; men ett i går ingånget telegram meddelar emellertid, att Bismarck skulle under sitt möte med Beust i Gastein blifvit ense med denne om en intervention till de tyska kreditorernas förmån; Bismarck tyckes härmed ha afsett något slags materiel intervention, bvaremot Beust, att döma af det sväfvande telegrammet, önskat blott en diplomatisk intervention. Från Madrid skrifves till Agerce Havas, att en carlistisk resning förberedes, hvilken i hofvadstaden alls icke anses omöjlig, eburu man hoppas, att bristen på penniogar skall göra planen om intet och tvinga infanten att afvakta en gynnsammare tidpunkt. Flere guvernörer öfver särskilda provinser hade efter Serranos afgång. ingifvit sina afskedsansökningar, hvilka, enligt den officiella tidningen, nu af konungen bifallits. En korrespondent till Times från Shanghai meddelar intressanta upplysningar om ett närmande, som på senaste tiden egt rum meljan Kina och Japan. De båda staterca, heter det, underhandla om ett fördrag. De japanska sändebuden befinna sig redan irorra. Kina, antingen i Tientsin eller i Peking, och saken skall redan ha avancerat så långt, att le båda rikena kommit öfverens om att tillätta konsuler i hvarandras hamnar. Vidare ippgifrves, att japaneserna rent af anhållit m jord till ea kolonisation vid Shanghai och tt stycke land vid östra stadsporten, således rid den mest trsfikerade sidan af floden. Dock etviflar man att detta projekt skall komma ill stånd. ESSER ERSATTS Exeqvatur har K. M;t den 18 inne-! arande månad beviljat åt K. F. Sundström! egenskap af dansk vice konsul i Luleå. —