Aftonbladet – 21 augusti 1871, sida 2

STOCKHOLM der 21 Aug. Genom ett kejserligt dekret ha nya val utskrifvits i alla de österrikiska kronländer, hvilkas landidagar blifvit upplösta, till den 4, 7 och I September. I Böhmen skola kompletteringsval töretagas till flere lediga platser inom landtdagen dea 7 och 9 inästa månad. Valagitationen är redan i fall gång och det tyska författniogspartiets organer med Nene freie Presse i spetsen uppfordra den tyska befolkningen till en strid på lif och död mot den hohenwariska utjemningspolitiken och det federalistiska systemet, hvars seger framställes såsom liktydig med barbariet3 triumf och dena tyska kulturens undergång. Förbittringen på den tyska sidan har ökats genom ett rykte om att ett tillämnadt stort möte af politiker från alla tysk-österrikiska provinser, som skulle ega rom i S:t Pölten den 14 dennes, blifvit förbjudet af ståthåilaren i Nedre Österrike. Tyskarne beklaga sig nu öfver, att rege:ingen vill neka dem de friheter, som man utan svårighet medgifver czecherne och sloveaerne. Af senare underrättelser synes emellertid att ifrågavarande partimöte verkligen hållits och att dervid de skarpaste uttalanden egt rum. Föröfrigt synes det tysk-liberala partiet ha blifvit ense em, att man såvidt möjligt bör återvälja de förre deputerade för att förebygga splittring. Tidningen Presse (som också står på den tyska oppositionens sida, mea är moderatare än Nea? freie Presse) yttrar härom: Under nuvarande förhållanden och så länge ett parlamentariskt krigstillstånd eger rum, måste vi uppgifva hvarje önskan om förändringar inom rizsrådsmajoriteten. Det kommer för ögonblicket alls icke an på, om den eller den : partinyansen eller gruppen vinner eller förlorar några röster, utan det kommer helt och hållet an på totalresultatet af valen. Det tyska författningspartiet bör söka att få in så många som möjligt i landtdagarne och från dessa in i riksrådets deputeradekammare. Häri ligger för ögonblicket inbegreppet af all politisk vishet för de liberala tyskösterrikarne , Man skulle dock missförstå situationen i Österrike, om man af den rörelse, som uu framträder i Wien och i de större städerna i Österrike, ville sluta till den allmänna folkstämningen i de tysk-österrikiska provinserna. Den ministeriella tidningen Vaterland påstår. att af den tyska landtbefolkningen endast en procent hyllar samma åsigter som det tyska agitationspartiet och att den öfvervägande delen af valmännen framtörallt fordrar en fredlig uppgörelse med slaverne. Skulle än denna framställning icke vara fullt riktig, visar sig dock af hvad Nene freie P:ess2 sjelf erkänner, att författningspartiet i Wien mycket frakter tör gresterskapets inflytande på landtbefolkniogen och således icke är så alldeles säkert på att ha den sistnämnda med sig. I Galiziens hufvudstad Lemberg hafva den 14 dennes polackar från Österrike, Ryssland och Preussen, kort sgdt från aila delar af f. d. konuogariket Polen, samlat sig till ett stort möte, som det heter, för att antaga ett gemensamt program till den polska idens befrämjande. N-us fr. Presse ser härati den första frakten af ministerpresidenten greive Hohenwarts utj2mningspolitix och gör tillika i en bäftig artikel den nyss utnämnde ståthållaren grefve Goluchowski ansvarig för de följder en dylik kongress enligt tidningens åsigt kan medföra för Europas fred., Den ultratyska tidningen antyder, att den polska emigrationen, som förut sökte ett stöd i Frankrike, nu har valt Österrike till sin medelpunkt, hvilken det hotar att göra till en härd för nya revolutioner. En agitation, säger Neue fr. Presee, som7går ut på Polens återupprättande, måste förr eller senare nödvändigt föra till krig. Vi tyskar, som äro fredliga medborgare, protestera högtidligt emot, att Österrike invecklas i dessa agitationers blodiga följder . Den tyska kyrkostriden tyckes komma att utveckla sig till en allvarlig kamp mellan statsoch kyrkomakten, mellan gammaloch nykatolikerna. Ett rykte, som blifvit utspridt, att biskopen af Paderborn som fånge förts till fästniogen Minden, var visserligen ogrundadt, men säkert är emellertid, att han kommer att tilltalas derför att han i ett! herdabref kallat Victor Emanuel, öfverhufvadet för en med Tyskland vänligt förbunden männa åklsgaren fordrat, att hans embetsbroder i Ermeland skall ställas under åtal för sitt egenmäktiga offentliggörande af dr att man bör indraga biskoparnes höga löner (6,000...12.000 thir), om de fortsätta sitt motstånd, och att skolväsendet i E!sass, der regeringen ja har fria händer, envär det hela skall från grunden omorganiseras, skall vara konfessionslöst. under det man ursproogligen hade tänkt på att upprätta särskilda skolor för de olika trosbekäanelserna, likasom i Preussen. Vidare skall preussiska regeriogen ha förklarat i Rom, att den icke längre kan gifva den katolska kyrkan full frihet, enär hon måste batrygga freden melmakt,, för en röfvare, och likaledes har all-l: Wollmans bannlysning. Det talas redan om,l: j : L 1 i ÅL lan katoliker och protestanter och häfda sin stats myndighet. Det ser visserligen kuriöst ut, att Preussen uppträder som försvarare för religiös frihet, när man eriorar sig, att det evangeliska öfverkyrkorådet långliga tider häfdat ep sträng ortodoxi till och med på det småaktigaste sätt, och när man till och med under närvarande förhållanden ser åtgärder af denna myndighet, som ingalanda vitna om någon synnerlig aktning för tankefriheten. Så blef t. ex. nyligen valet af drj Hanne till prest i Kolbergmiände förkastadt af öfverkyrkorådet, emedan hans lära bafanns; vara icke alldeles rättrogen, och detta oaktadt han hade det stora flertalet inom församliogen för gig, och för några månader seTyrkornz hålla I i 1 t ; t F r I r D Y si li ir b vi d dan ålads:s preslerua att i åsyn ban lefvat hela sin tid. . Vagnen var en stor post-ebaise, hyrd på kötel de la Sirbne i Besargon, stark och sä gång äfven sympatisera med de höjder i hvars 8 ; o