Aftonbladet – 18 augusti 1871, sida 2

alernas öde, men till slut blefvo de dock ösgifra med uppmaning att icke låta sig tillåpvgatages af mnationalgardisterna, emedan omitån i sådant fall icke kunde ansvara för lem, Derpå upplästeö i krigsrätten flera dokumanter, af hvilka framgick, att Åssi Tåtit iliverka förgiftade kulor och bomber. Åssi kade icke härtill, men påstod att dessa orojektiler ej blifvit begagnade. Jourde blef inyo förhörd och meddelade allt hvad ban nade gjort för att rädda barken samt om.alade hvilken måtta ban iakttagit då han reqvirerade penningar i banken. Bankens lirektör, markis de Ploeuc, hade ocksä inuenit sig vid rättens sammanträde och han fgaf följande förklariog: Då ban säg; att nan icke kunde vänta sig beskydd af någon, insåg han det vara klokast att gifva efter nägot, för att vinna tid; I banken funnos 3000 millioner francs, tigmdligeh en milliard i lantsar, en miliiard i depositionar, tillhäs rande 880,000 familjer, och slutligen en miliard i banksedlar, på hvilka blott saknades en underskrift för att kunna utgifvas. För att rädda denna ofantliga massa penningar, nade banken samtyckt till att utlemna till kommunen 16 millioner francs, af hvilka 9 millioner tillhörde staden Paris. Bankens hafvadkassör, hr Millot, upplyste, att första rdern att utbetala en million var undertecknad af Assi, Jourda och Billioray. Följande jagen fordrades 300,000 francs. Den 17 April hade Jourde, Amoroux och Varlin bes pärt ulomnandet af kronjavelerna, hvilket iock afslogs. Den 22 Maj hotade Jourde med att plundra banken, om den ej genast atbetalade 700,000 francs. Dagen derpå begärdes en lika stor summa och banken utbetalade ytterligare 500,000 francs. Versaillestrupperna voro visserligen nu ej långt borta, ren banken var dock utsatt för stor fara. Den sista samman fordrades i följande ordalag: Om de 500,000 francs ej strax betalas, så kommer banken att ögonblickligen besättas af kommunens garde. Den 23 Maj. Jourde., Jourde anmärkte härvid, att han handlat så blott för att skona banken. Han b:de inskränkt utgifterna så mycket som möjligt och sparat åtminstone 8—10 millioner. Annu den 24 Maj hade han utbetait eflöning till nationalgardet för att förekomma olyckor. Detta törnekades af regeringens komMmissaria. Under det kejsar Frans Josef och kejsar Wilhelm förnya sin personliga bekantskap, har minvisteren Hohenwart fattat ett at görande beslut, hvilket det tyska partiet i Österrike motarbatat med händer och fötter. Sedan förhandlivgarne med czechernas gamla chefer ledt till preliminärer, com gifva förhoppning om en fredlig lösning mellan dem och kionan, hafra riksrådets deputeradekammara och åtta landidagar, i bvilka tyska partiet hade mejoriteten, blifvit upplösta, och samtliga iandtdagarne hafva inkallats till medlet af nästa månad. Hoherwart vill från riksrådets område afsöndra det mesta, som icke oundgängligen måste betraktas såsom gemensamma angelägenheter, och hans anbud måste vara antagliga, enär Rieger och bans politiska vänner ha gifvit sitt hedersord på, att de nu skola infinna sig i riksrådet. Det raseri, som ger sig luft i den ulträtyska pressen uti Wien, talar likaledes i hög grad ör, att nu ändtiigen ett allvarligt menadt försök kommer att göras att skipa rättvisa åt de illa behandlade czecherna. Det är, som bekaat, en vanlig krigelist hos det tyska partiet att gifva den stridsfråga, som nu föreligger i Österrike, skenet att vända sig kring en konstitutionel författviog och liberala princiger, och icke kring de slaviska nationslitetervas befrielse från Tysklands öfvervälde. Na drifves emellertid systemet till den största ytterlighet. I det konfiskerade numret af Neues Freie Presse heter det sälunda: Författniogensa tillintetgörande skall nu icke längre verkställs med våld, uan med list och bedrägeri. De lagliga formerna skola genom terrorism och politisk spetstundighet missbrukas till det brotteliga dådet att störta författgiogen 0. s., v. Neue Froie P:esse betonar, att det i Österrike endast är tyskar2, som vilja gå band i hand med Tyskland, 8 gom om det icke just häri låge en fara för den gamla kejsarstaten, och i motsats härtill framhälles, att de små, halftartariska folkslagen hata Tyskland.o I engelska underhusets möte i fredags meddelade lord Granville att sir Alexander Gockburn, lord-öfverdomaren i Evgiand, antagit det af regeringen honom gjorda erbjudandet att vara mediem af den för Alabama-fordringarnes reglerande beslutade skiljedomstolen. Denna domstol består af fem domare, som skola utses af England, Förenta Staterna, Brasilien, Italien och Schweiz. Valet af Cockburn har i England mottagits med bifall; han understödjes i sitt värt af den ut:närkte juristen lordkansleren Hatherley, som, i föreving med lord Tenterden och proiessorn i statsrätt hr Bernard, skall åt skiljedomarne ordna och upprätta de bandlingar, på grund af hvilka skiljadomsr skola fällas. Deesutom har till advokat för England vid skiljedorastolen biifvit utsedd den ryktbare sakföraren och f. d. kronadvokaten sir Roundell Palmer. Från Berlin skrifves den 10 dennes till Augseb. Allg. Zeit.: Den ramäniska frågan börjar att blifva invecklad och fylla svaga naturer med-bekymmer. Helt säkert stå sä betydande tyska zapitaler på spel, att regeringen, till och med m så framstående personligheter icke vore