blifva så lycklig på den väg du sjelf valt som jag önskade göra dig det såsom mir maka. Hugh Lester. Werden läste om brefvet två gånger. Också han blef förvånad och Angelique, som bevakade bars suosigtsattryck, nödgades för sig erkänna att hans öfverraskviug var paturlig. Hon kunde ej observera den ögonblictliga blixt af triuirf, som flammade till i hans ögon, då han fann huru ödet var bhonom blindt bevåget. Den skurkey! utbrast han helt högt. Också i Avgeliques ögon blixtrade det för en sekund; hon hade lärt mycket af sin öfvergifoa belägenhet denca morgon och brefvet hade sårat hennes hjerta djupt, just då det börjat väckas till nytt lf och nytt medvetande, gezom der pröfning som drabbat henne. Jag ber er ej om förlåtelse, mrs Lester,, fortfor Warden, tlör att jag så yttrar mig om en person, som är er make, ty just af detta skäl är han äpnu mera en skurk, Detta är således priset på miss Ciares förlåtelse! Lyd miit råd, mrs Lester — låt honom fara! Miss Raymond stirrade alldeles bestört på bono. Ni tror... började hop. Är det into alldeles klart? Hugh hade att välja mellan sin huetra och Earles Dene och han har valt som ec försigtiv man. Så föreföll det; men miss Raymond lät icke lätt förmå sig att fälla ett strängt domslut. Men, Angeliques, sade hon, säkert måste det ligga något under allt detta; han tycks syfta på något som du måste förstä...s Att hon är hars hustro, och att han öfverger henne för, att åter komma i välstånds, inföll Warden, är ju alldeles solklart. Jag