Aftonbladet – 18 augusti 1871, sida 2

jkan, för min del, ej fiona detta det ringagte dunkelt. Har du då sjelf intet begrepp om hvad han menar ? frågade miss Raymond ännu en gång Angelique. Nej... inta det ringaste. Och om ej ni kan bistö mig att... Jo, vi skola bistå er, ioföll Warden, tvifla inte derpå. Lester torde väl ej vara elldeles försvunnen. Med nttrycket lemna Evglavd, raevar han troligen att ban lemnat London och med för alltid, menar han kansko en månad eller så. Aritagaren till Earles Dene torde svårligen döma sig till ständig landsflykt. Hvad är ert råd ? frågade miss Raymond. Hen betänkte sig ett ögonblick, höjde derefter hufvudet och svarade: Jag bad att få komma till er i morgon; men nu — pu måste jag först utföra ett anvat värf. Ja, mrs Lester, jag är vog sjelfvisk, för att med glädje helsa detta tillfälle välkommet, att kunna bevisa att jag är en bättre vän till er och till edra anhöriga, än hvad ni kanske trott. Ni skall vinna rättvisa — trokta intet. Och sedan?... tillade han imed en frågande blick på miss Raymond. Angelique fattade icke bvad han menade. Hon nade baft stor anledning att misstro Warden och såg intet skäl tör att nu tro honom mera. Men hennes energi tycktes lidit af aila motgävgar; då hennes planer ramlade var det också förbi med skarpsyntheten. Hon var dessutom helt olik Alice uti att tro hvad som var ondt. Enligt hennes bekantskap med verlden, var Wardens tolkning af Hoghs bandlicgssätt he!t naturlig och trolig, och i tysthet nödgades hon erkänna att hen. nes opptörande hade gjort hebnes mans beteende ursäktligt. (Forts.) i