Aftonbladet – 16 augusti 1871, sida 2

blikens president, mnder det högern motsätter sig, att republiken på dettå sätt indirekt proklameras, och från denna sida är i enlighet härmed inlemnadt ett försläg, ätt församlingen blott skall stadfästa och förlänga den makt, som uppd:ogs åt honom i Bordeanx. Det öfverenskoms, att båda förslagen skulle företagas till gxykdsam behandling, och härför har äfven Thiers uttalat sig. I verkligheten fianes ingen skilnad mellat dö båda förslagen; ty antingen Thiers kallas republikens president eller ej, kommer han att faktiskt vara det, vär Hen för en bestämd tid ställes i spetsen för franska regetingen, atan att kunna afsättas af nationalförsamlingen; ty det provisoriska tillstånd, Hvilket äfven högern erkännör, 8r republiken. Men då partierna icke förut kunnat blifva eniga, är det möjligt, att din uppkorana formfrågsn ne kan skapa allvarsamma svårigheter för en öfverenskörirnelse, Buoligt ett telegram från Versailles till Journal des Debats lära högern och centern icke vilja gifva efter i der ofvan sngifna tvistepunkten, men troligen blir det venstra centern som kommer att visa sig tillmötesgående. En annan orsak till differens, ehura emellan Thiers och högern, skulle vara den, att Thiers icke vill gå in på förslaget dm ansvariga ministrar, emedan han anser att makten bör ligga i en enda hand, men att ehsfen för den verkställande makten bör kuana afsättas af församlingen, i händelse han skule på ett eller annat sätt förverka heanes förtroende. Thiers har emellertid utveckiat on så stor talavg att få partierna ett draga jemnt med sig, att man icke kan tro på möjligheten att försöket att konsolidera Frankrikes stöllting skall misslyckas, om också större binder än de bär omförmälta skulla aparesa sig deremot. Franska pationaliförsamliogen har nu tagit ett stez att lösa den ytterst kritiska fråga, som uppstått inom franska hären genom de af Gaubetta företagna officersatnämningarne, sedan pära nog hela den reguliera armn fallit i fångenskap. Den 8 dennes ivlemnades ett lagförslag, som bestämmer, att det ar de delegerade i Tours utfärdade dekretet om pefordran inom armön skall blifva utan all verkan, och att krigsministern skall underkasta listan öfver härers officerare en revision, under det att det slutliga afgörandet öfverlemnas till ch a! mnationalförsamlingen valid komiv6 af femton medlemmar, till hvilken krigsmivistera meddelar de af honom inhemtade uotysvingarne. För öfrigt kan kömitån tillkalla hvem som belst, af hvilken densamma tror sig kunna erhålla några närmare upplysningar. Diskussionen öfver detta förslag, som blifvit utsrbetadt af en komite, i hvilken Teocha var ordförande, framkallade ingen större mepingsskiljaktighet inom kammarea. Gambetta framställde endast det ändringsförsl-get, att komitena skulle vara skyldig att höra de generaler, hvilka haft öfverbefälet under kriget, och häremot hade Trochu ingentiog att invända. Sedan Ducrot fästat uppmärksamheten jå, att föstniogskommendanterna spelat en särdeles vigtiig roll i det senaste kriget, ansåg Gambetta, att äfven dessa borde höras; men vu förklarade Trochu, att han ansåg betänkligt att höra så många personer. Till följd hä at förkastades ändringsförslaget. Om man undentager, att högern icke vill tillåta Gambetta tala från sin plats, hvilket icom franska kammaren endast brukas vid mycket korta anmärkningar, föreföll ingenting, som kunde-väcka föreställning om, att en fråga, som sätter passioneroa i så stark rörelse, vårt uader öfrerläggning. Känslan af hvad som står på spel bidrog dock kanske föga dertill; utan det berodde förvämligast af att samma kallblodighet råder izom larmån, till hvars sjelfförnekelse och patriotism Trochu riktat en v.rm apvell Spänniogen mellan do två klasssrna officersre skall likväl för närvarande vara mycket stark. I Dot af css firat omnämnda lagförslag mot Iden internationella arbetareföreniogen, som Frankrikes ruvarande justitieminister, Dufanre, framlagt inför nationalförsamlingen, är ar följande lydelse: I Axt. 1. Hvarje frangman, som efter kun görandet af denna lag inträder uti eller förI biifver medlea af den inicraatioaella arbeI tareföreningsn eller någon snoanisternationel föreniog, som, vara sig öppet eller hemligt, bekänner samma Järor och har sama mål, straffas med fängelse från två månadar till Itvå år och böter fråa 50 till 1000 fraves samt I beröfvas derjomte 2lla da statsborgerligs, borI gerliga och familjerättigbeter, som uppräknas Ji strafflagens 42 artikel. Han kan ställas unI der polissyndigheternas uppsigt bå fem år, oberäknådt de svårare straff, hvilka enligt strafflagen kadoa ådömas för brott eller törseelser, till hvilka medlemmar af dessa föreningar göra sig skyldige, vare sig såsom anI stiitaro eller deltegare. Art, 2. Samma böter, förnyelsestraff och förlust af dena fullständiga franska redborI garrätten drabba dom, söm, genom något a! de medel, hvilxa uppräknas i art. 1 aflsgen af den 17 Maj 1819, uppeggat invånarne i en del af franska området att undandraga sig den nationella suveräniteten vare sig genom anslutning till en graonstat eller genom att Ikonstitnuera sig till en sjeliständig stat, obeJräknadt de strängare straff till hvilka han Ibkan ha gjort sig skyldig i kraft afstraffiaTI gens att. 87 och följsnde. I Art. 3, Strafflagens art. 463 må kuvna tillämpas i fråga om 13 fängelsestraff och böIter, hvilka ådönas enligt ofvanstående artiklar, I nationalförsamlingens möte den 10 den