den återvunne sonen. Men då uppträdde en räddare — vän till familjen, vid namn Mark Warden, som redan förut på många vis ådagalagt sitt oegennyttiga deltagande för familjn och nu var alltför klarsynt, för att låta narra sig af detta oförsynta bedrägeri. Den man, hvilken bevisat sig vara i stånd till ett så svekligt förfarande emot sin fostermor, skulle likväl svårligen bysa nägra betänkligheter vid att göra sig qvitt en besvärlig vän. Det blef nödvändigt att äfven med fara för sitt eget jif, bringa honom ur vägen; Lester var ingen pultron; tvärtom hada han redan visat sig vara en villig doeljavt och med tillhjelp af sin medbrottsliog tvingade han Warden att antaga en duell. — Ja, så lät historien d. Merk Warden fick berätta den. Resultate: af utmaningen återstod att känna, men.han var iogalunda den man som öfverlemnade åt slumpen att bestämma öfver utgången. Sådant hade alrig varit hans sätt och ej heller blef det så mu. Han kände sig sjelf och han kände sin nötståndare. Som en klok man och medl förmåga att klart uppfatta förhållanden, insåg han ganska väl att det beslutna mötet nellan honom och Hugh måste efter ordets yvilkorliga betydelse blifva det sista; endast len ena af dem kunde tillåtas att lefvande emna platsen och som en, ännu något mera in klok man, var han fast besluten att len ene, hvilken måste stanna på platsen, icke skulle blifva han. : Att ban sjelf utsatte sig för någon risk, var oundvikligt; ingen större, likväl, än hvad han redan beslutit sig för. Äfven ett dumhufvud kunde skjuta lika väl som en klok j mar, men Warden hade sia evna åsigter om saken, och såg ingen an!edning att tvifla på sin tor. För det närvarande var det hoiom nödvändtgt att få vissköt om åtskilliga