Aftonbladet – 15 augusti 1871, sida 3

I ph H Pn emigranttärd till Amerika. Man har delgifvit oss föjjande utdrag af stt bref från en till Amerika utvandrad gerson, hvilket vi återgifva såsom innebällavde ;pplysniogar, som kanna vara at vigt för le n som ämna anträda färden till Arserika. Jag vill för denna gången i några enkla rader yerätta burn resan gått. För det första måste ag, jemte flera andra, som ämnade sig till New Sweden, vänta på ångbåten i Malmö ända tills på .orsdagsmiddagen, i stället för att afgå om måaiagen, som lofvadt var; således ett dyrbart uppehåll för huodradetals menniskor, och icke nog jermed. Man hade lofvat oss at få afgå direkt till Götebors, mena vi måste i stället atgå först ill Kjobevhavn och der förflytta våra kistor, jemte os3 sjelfva på en anvan ångbåt, och sedan anlöpte vi Helsingborg, Halmstad och Warberg, innan vi kommo till Göteborg. dit vi anlände på fredagseftermiddagen. Anchorlinien uppger i Fina cirkulår att den har ett särskildt för emigranter sfsed: hus i Göteborg, der sängplatser äro inredda på samma sätt som på ångbåtarne, och der man får bo för en billig afgift; men icke sågo vi nåsot sådant hus; utan blefvo vi anvisade att bo hos diverse slags foik, några här och några der, samt att sjelfva öfverenskomma med våra påtrugade värdar om betalviagen. Om lördagen afgingo vi på eftermiddagen från Göteborg med Skandinavia. Entdera är vår nya emigrantlag endast humbug, eller också efterses icke huru den efterletves, ty af de ombordtagna emigranterna sakvades tulgång till sängkoj för åtminstone tredjedelen, och dessa måste logera sig bu-u de kunde, på ett däck, som visserligen var öfverbygdt, men der vattnet spolade in, så att både folk och deras medhafda saker flöto i vatten — På tisdags morgonen anlande vi till Leith i Skotland och afgingo om middagen till Glasgow. Äfven der skulle vi enligt löfte intagas i en Anchorlinien tillhörig byggnad och der Iogera tills ångbåten var färdig att afgå till Awerika. Men i stället föstes vi in på ett sjönsnshus, der vi långt in på eftermiddagen fingo middag. Ea tid derefter fingo vi befatlning att gå ombord på ångbåten, men komna ned, hette det att båten icke ännu var färdig att emurtaga oss, utan skulle vi tilibringa natten i ett magasinsskjul utmed hampen, bast vigitte. Vi knotade natnrligtvis öfser detra sätt att behandla folk, så stridande mot Anchorliniens svassande cirkulär. DA hette det, senare på aftonen, att vi skulle gå ombord på ångbåten, men denna var ingalunda en första klassens ängbat, byged och inredd för emigrantbefordran, utan en lastdragare, inredd eller, rättare sagdt, som man höll på att inreda för tillfället, till att dermed befordra 083 tilt Amerika ; och var ångbåten försedd med en maskin om 56, säger femtiosex hästkrafter. -V:, jemte våra saker, fördes nu ombord. Rammen som skulle bli våra boståder under färden öfver Atlanten, voro endast t:enve, hvaraf det ena icke så pass i ordning att menniskor kusde intagas der, och af de andra två huserade timmermännen hela natten i det ena, för att reparera och ställa i ordning, samt voro skeppsluckorna öppna under hela tiden, så att hvar och en kan föreställa sig hur mennir skor, och isynnerhet qvinnor och barn skulle lida at vatrkylac; belst gom det icke då, under pågående reparation eller inredning, fanns kojpiatser rill alla. Om morgonen begynte ett vytt prof på värt tå:amod. Ivunder våra logement var eko! durk, och denza, som var full af stenkol, begynte mar stt tömma, och mäste stenkolen tagas ceoom rum met der vi bodde, bvarigenom dammet från sten kolen naturl gtvis slog ned över allt i vår bostad På fråga hvartöre man losfade stenkolen pär v skalle gå till sjös, svarades att dessa kol voro af sadda för hemresan från Amerika och koldorkarne inneböllo tillräckligt med kol för färden till Ame rika, och behöfdes det genom kollossniogen vuan: uwrymmet för våra kistor. Oosdagen den 10 Ma afsiogo vi från Glasgow; och är att märka, de våra kistor lågo vid afresan på däck huler on buller. Hunna ut på redden kastade viankar; oci uaodrade vi bvad nu skulle hända, men vi slupp: att vänta länga på lösniogen af.gätan, ty omede: burligen deryfrer hde en kofvät till fngaren; vC!