Aftonbladet – 14 augusti 1871, sida 2

ända sig kring de futtigaste detaljfrågor. lan är förvånad, att män, på hvilka tynga i förfärliga anklagalser, hvilka oförtäckt beått så ofantliga brott, som med våld trängt g in i historien, genom en bakport, det är a visserigen sant, men som i hvarje fall ndå harva trängt sig in der, icke taga saerna från en hö re synpunkt, utan sysselätta sig med frågor om domstolens behösghet och dyiika små juridiska spetsfandigeter, alldeles som om det ;älde en gärdså.d mellan ett par egor. På helt annat t gick det tillväga vid den ryktbara Oriniska processen, som gaf Jules Favre anedning till ett så vältaligt försvar. Brottet rar påtagligt; de. anklagade nedlät sig icke ill ömkliga chikaner, och sedan hans förvarare förklarat, att han icke ville försöka tt ur lagens väd rycka en anklagad, som ned rätta på förhand vore dömd, gaf han illkännva, att han ämnade tala, icke inför lomstolen, utan inör historien, och ställande ig på filssofisns och politikens s:åndpunkt, nöjde han sig till de mest ädla och upphöjda vetraktelser. Det var så Orsini önskade bli försvarad. Processen i Versailles, att döma af hvad man redan sett, tyckes icke komma att företa ett dylikt skådespel. Sådan man sådant försvarssatt; det är troligt, att un:!er de stundande förhören ingenting skall komma att höja sig öfver de anklagades medelmåtta.. Centralkomitöa för den internationella fredsoch frihetsligan har begagnat den för ögonblicket herrskande politiska stiltjan för att inbjuda sina medborgare i Europa till en generalförsamling i Lausanne den 25 dennes. Tiden är nu inne, heter det i det af ligan utfärdade cirkulär, att förvandla det ögonblickliga vapenstilleståndet till en verklig freds, och medlet dertill angifves vara nationernas republikanska federation.. På programmet stå föröfrigt Europas alla brinnande frågor upptagna. Enligt en belgisk tidning skall Ioternationale hafva den 1 dennes hållit ett möte i Gereve, hvarvid 30 komit6er voro representerade och der det skall hafva beslutits, att Brissal, Rom och Madrid skulle blifva de förnämsta operationsplatserna under den närmaste framtiden. Centra!komit6a i London har utfärdst ett nytt manifest med da förskräckligasta hotelser mot hela det nuvararda samhället. Explosioner, yxor och skja vapen skola göra slut på detsamma. Timez ianehåller ett skarpt anfall mot regeringea med anleduivg sf tilldragetseroa i Dubiio. Det värsta fel som en regering kan begå, säger tidningen, är en partisk tillävpning af lagarna; för en dylik handliog gifves ingen ursäkt. Gifves det en lag för Englani och en annan för Irland? Nej, da lyda under samma lagar. Pbtedixpark är liksom Hydepark kroaaos egendom och publiken har fått tillträde till dem på vissa vilkor, bland hvilka man säkert icke finner något vilkor, att der ej få hållas politiska möten. Hvad Hydepa k angår, är allmänt bekant, hur det i detta hänseende förhåiler sig, enär man sedan 1867 icke gjort något försök att hindra politiska mötens hållande derstädes; men på andra sidan Georgeskanalen vill man gå tillväga på ett avnat sätt, oaktadt lagen är densamma. Times betonar starkt, hur opolitiskt det är at regeringen att gifva anledning till jemförelser mellan London och Datlin, och påstår att det tillkännagifna folkmötet, utan polisens iogripande, skulle aflapit helt lugnt, och att man mycket gerna kunde låtit några tusen personer få höra på hvad Smyth hade att säga. Samma möta och da dervid förekomna händelser ger Smyth, ledamot af parlamentet, och de öfriga inbjudarne anlednoing till uttärdande af följande skrifvelse till det irländska folket: Landsmän! Medan de engelska prinsarne (prinsen af Wales och några andra medlemmar af kung liga huset voro just vid tillfället på besök i Dublin) ännu gästade vicekonungen, har gräsmat tan i Phenixpark blifvit fårgad med folkets blod. Ett öfserfall på fredliga medborgare var furstemötets final. Igår afton blef en laglig oeh konstitutionel folkförsamling i den offenyiga parken sprängd af en beväpnad poliskår, som vildt störtade sig öfver den värnlösa, obeväpnade mångden, bestående af män, qvinnor och barn, och många af dem lågo snart badande i sitt blod. Och hvarför blef då folkets blod utgjutet af den råa polisstyrkan? Om det var en förbrytelse af altmänheten att eamla sig i parken, om ett folkmöte på denna mark var en sådan förnärmelse mot våra herrskare, att den endast kunde försonas med blod, hvarför upplästes eller tillämpades icke då lagen mot de tnaenta!s personer, som samlade sig der i fre. dags? Hvarför blef folket den 6 misshandle?; för detsamma, som tillskyndade det bif? Gen 4. Medborgare! svaret härpå är liorikt. Man medgaf med nöje tusentals örsoner rättighet att savla sig i parkep uti fredags, derföre att det då gälde att fira de kungliga gästerna. Om man äfven i går hade kommit tillsammans för att ropa burra för en prins, skulle polisen icke ha utgjutit folkets blod, en då det emellertid icke var frågan om att förlusta prinsar, utan att taga till ordet för fångars befriande, då fingo polisbetjenterna befallning, att draga sina batonger, att slå, att lemlästa en fredlig församling af obeväpnade menviskor, som icke gjorde någon varelse något för när. Medborgare! detta bar händt samtidigt med att republikaverna i London erhöllo rättighet att samla sig i denna stads offentliga parker, för att uttala sin sympati för kommunen i Paris och för att angripa kronan, författningen och lagen, Då för en tid sedan den dåvarande regeringen ville förbjuda att ett politiskt möte bölls i en park uti London, nedbröt allmänheten staketet kring parken, och sedan detta ögonblick har aldrig rättig. heten att bålla politiska möten varit bestridd. Nu kunna socialister och kättare fritt få hålla tal till folkförsawlingar i Londons parker. Det är afjust samma regeriog, som tillåter allt detta i London, Dubiins invånare blifvit anfallna i den irlävdaza hufvudstadens offentliga promenadplats. Medbors gare! detta grymma och öfvermodiga sätt att gå tilväga, skall icke passera opåtaldt, de orfordeliga laghga åtgärderna skola oförtöfvadt vidtagas, för att ställa de Jörsoner till rätta, som äro ansvariga för detta våldförande af lag och rätt. Vi upp. mana eder at; understödja oss, då vi anhängiggöra en sak af så utomordentlig vigt för att få de mår, som begått detta skändiiga och blodiga dåd ya derbörligen straffade, Den i Rom utkommande tidningen Observatore Romano offentliggör en af en blandad Aa a a OO v