Aftonbladet – 14 augusti 1871, sida 2

berre. Och äfven vu hads tem funnit sin herrskare och en röst inom hennss själ sade henne att så var, Och således hände det, att då hon vak nade denna morgon, kände hon sig för för sta gängen i sitt I:f ensam. Hon sieg upp och kladde sig, men utan den noggranna omsorg hon alltid annars egnade sin toilett, äfven då inga ögon kunde se resultatet af hennes goda smak och som alltid varlt en af de många anledningarna til Hughs beundran för sin sköna hustru. Men denna morgon kom hon ned i en drägt som var ytterst värdslös, Hade Hagh vas rit tillstädes, skulle han lätt kunnat tro att elfvorna, som byta bort de små barnen i vaggan, för en gång hade fstt det intallet att byta bort en fullväxt, ung qvinna. Hennes aniog att den plan som hon uppgjort för lisvet ohjelpligen hade rawlat, i törening med den känsla af ensamhet som pinade henne, gjorde alla bemödavden vid toiletten rentat omöjliga. Hon erfor nästan ångest, ty Hogh hsde sidrig förr. af egen, fi vilja varit skild från henne. Hon kände sig sö-. ker på, att vågot af vigt måste ha ircräf. fat och i sitt nervösa tillstånd måste hon tänka sig att hvad som händt var en olycka. Slutl:gen, sedan hon skickat ut frukosten otan att ba smskat på den, var hon tvun. gen att bekänna för sig sjelf att bop droade sig — ej öfver sina planer. men öfver honom, som hon förat had3 otsett till verktyg för deres genomdsifvande och som så oförlätligt hade svikit hennes beräkningar. Hon Aterkallade icke för sitt mione sina ord till Rugh; ej heller fattade hon änvu all den bitterhet som ligger i de orden: Fär sentn, hon erfor blott en ångestiull känsla af en itundande olycka, den hon hvarken egde nakt att förutse eller undkomurd.