Aftonbladet – 14 augusti 1871, sida 2

om ej möjligt att stanna inom fyra väggar med sina tankar, och timmen för att handla var icke ännu iune. Ett par timmar senare vaknade äfven Anzelque och saknade, i ett tillstånd af mellan dröm och vaka sin make. Och nu inträffade i hennes själslif ett fenomen, lika underbart som det var sannt, men qvinnans hjerta är fallt af under... Med all säkerhet bade hon uttalat sin upprikiga mening dä hon kallzsde sin man eo or. Hvad annst tyckte hon gig kunna kalla honom? Men det fjans olika slags natrar, och burn tokigt ban också, enligt hennes åsigter, bade burit sig ät, då han tör en id6 bade försvillt ett så lysande tillfälle att återvinna alit, så hade ban likväl genom denna handing bevisat ett mod, en atyrka, com hon sj-lf var långt ifrån att ega; och styrka och mod skola alltid, äfven om de utgå frän en dårsktig grund, imponera — också på de mycket fiöka. Med allt trots, med all rissaktning för andra än sig sjelf, som låg i Avgeiques nainr, å kände hon nu, med eller mot sjö vilja, att boj hade funnit sin herre och vi kunna tryggt tillägga att ardrig bade hon mindre missaktat Hugh, än då hen trodde och sade sig göra det allramest. Kärlek, i dess högsta betydelse, hvilken cke är någontiog annat än fullkomlig sympati, var Angelique måhända icke mäktig af. Den är fösbehällen blott några få män och Ivinnor — ett privilegium för själar af helt annan hel: än Avgeliques, Men en sådav art st kärlek som täst liknas vid murgönan, ;vilken lioder sig omkring det träd, vid hvil et den en gång blitvit fäst, derat skulle äfjen hon vant niäktig. Vikonnoa tryggt säga, ut hon sknile varit i ståod till art följa den törsta skurk gg aila dåd at skurkaktigjet, så Järgö han bvisat eg vara kemava