Aftonbladet – 14 augusti 1871, sida 2

ade, att jag ansåg vår ställning vara förtviflad.: vä )akrivg bl. 2 infördes vi i våra celler. Aftonen ar lugo. Följande afton, onsdagen, hörde vi,: lå vi iuträdde i våra celler, att en stor hop karlar 53 alade högt, då de passerade kortidoren. De gingo gå t andra håliet, der var en trappa, som ledde tillsig le kringlöpande gångaroe Karlarne skreko några l nu amn under det de gingo framåt och jag kundelgzp ydligen höra namnen, jag fattade namnet Boujean ke ch jag hörds karlarae ropa: Kom fort med, kom ådan ni är! sä Hrr Bonjean, Darboy och några andra stegolr:g rerkligen utför trappan och ned i gångarne, dit he karlar med gevär gått förut. Nåigra minuter gå rörde vi plutoneld, illa gifven, det är säkert; då sade jag till min cellkamrat Becourt: Ah, de ha så ylifvit fusiljerade! Fråa detta ögonblick herr-SV skade i fangelset en dödstystnad. Natten tillbrinle: sades under obeskriflig oro. Vid midnatten uppva stod nytt buller; det var exekutionskarlarnes fottil teg som hördes; de ingiogo, såsom jag sedan fick veta, i cellerna der de suttit, som nyss blifvit fuiljerade, för att stjäla de effekter. som fuanos der. ) 2! Samma natt hörde jag hur fångelsedirektören mM sade till en vaktkarl: Det är ett styft arbete som til xommunen gifvit oss att utföra Han gick förbilde selldörren och frågade vaktkarlen: Hvem sitter ig; ler? Det är hr RBåeourt. Han kände ej ens till, hi vilka fångar han hadel cellerna, Tlbi En ny exekuuovn egde rum samma natt, det va 6 Jecker som fusiljerades. Direktören ko en stund fö efter exekutionen in i detta senaste offers cell och a roffade med sig derifrån de effekter, som funnosl a var. d ! Man hade sagt os3, att exekutioaerna på onsa dagen blott voro repressalier för en exekution som 2 egt rum i Versailles och att ingen fusiljering var a ämnad skola ske vidare, hvilket ej var riktigt. Förhållandet var, att den insurgent, som skulle! 4 öfverbringa nya order om fusiljerandet af till gissb lan tagna personer, icke hade lyckats komma in il. Roquettefängelset. Ir itnet omtalade, att påföljande dagen ytterli-g gare femton offer blefvo aflifvade. Bland dessal voro pater Bengy. Jag hör honom äpnu, säger vitoet, uppmuntra lifdömde till lugn och de-svab rade honom alla med kallblodighet. Nämnde dag hörde vi ingen fusiljad, men dagen derpå fingo vi f veta, att dessa olycklige blifvit förda ur fängelset ti och till Beileville, der de massakrerades af en vildsiot folkhop, som låtit dem undergå alla tänkbara marter innan de dogo. . Några timmar derefter lade vi märke till en ovaniig uppständelse i fängelset. Direktören hade slitit af sig sitt röda skärp, kastat bort sia kepi och sin sabel, han hade klådt om sig från topplt till tå. Mano sade samtidigt till oss, att Ferr,ja-F gad af trupperna, hade tagit sin tillflykt till Ro-lf quettefängelset. Närvaron der af deone man som man visste vara så vild och grym, ingaf 0s3 naturligtvis den lifligaste oro. Vi tviflade ej på, att h icke de ännu q-rarvarande af de som gisslan tagael8 personer nu skalle blifva afdagatagne. 8 Ferrt gaf order att sätta i fribet de karlar som lg sutto i fängelset för begångna urbota brott. De kommo ut ur fängelsebälorna väpnade med yxor och hackor och spridde sig i fångelsegårdarne,lfs skränande: Lefve kommunen! Lefve fribeten! 1 Man befallde också oss att gå ut ur våra cel-lt 1 1 j L ler. Jag sade då till min fängelsekamrat: Nu är vår sista stund kommen! Jag ibsåg att man ville locka oss i en snara, att man ville låta de lös gifoa förbrytarne mörda oss. Vaktkarlen Langevin sade helt kort till oss: Rädden er nu! Vi gingo ned; vi passerade gården. Der mötte l jag en prest, till hvilken jag gaf min öfverrock, på det han måtte kuvna dölja sin drågt, och tack l vare villervalian befaon jag mig i hast ntanför fängelset. För att undgå gevärskulorna, som : haglade tätt, styrde jag kosan mot smågatoraa, ! der barrikaderna försvarades mycket svagt. Dål!l jag kom till boulevard Priuce Eugene, der enl, ofantlig barrikad var uppförd, skrek en insurgent till mig: Wer da? Jag sade till honom att jag var en förbrytare, som kommit lös ur Roquette: fängelset. Mitt ovårdade skägg, mitt okammade : hår, mina nedsmutsade kläder intygade att jag: måste vara en dylik fogel och på rekommendation af en qvinna, som ropade: God vän! jag känner honom!, lät insurgeoten mig passera. Slutligen kom jag fram till en kapten vid ett linieregemente, som, efter ett samtal, gaf mig en I soldat till eskort. Förböret slutade lugnare än det hade börjat. I De anklagades bållning var densamma. Ferr och Assi stodo och flinade oupphörligt, hvilket ordfranden länge ej brydde sig om, men en gång tillrättavisade han Ferrå helt mildt. Det var fråga om de till gisslan tagna personerna. Rabut hade afgifvit sin berättelse, som giorde ett lifligt intryck på de närvarande: scenen var sådan att man ej borde stå och flina. I Sädant är ej passande vid ett tillfälle som detta, I sade ötverste Merlin, Meno man envisas att göra mig till syndabock för allt upptänkligt. Utan tvifvel,, anmärkte republikens kommissarie, det är fråga om de till gisslan tagna personerna och vitnena intyga, att de är ni som utfärdat order om deras aflifvande. Jag! Jag har ingenting att göra med deras fusiljerande. Säg doras mördande. Ferrå skrattade, gjorde en axelryckning och sköt upp sina glasögon bättre. Jag har ju icke gifvit er ett riktigt porträtt af denne kalla och blodtörstige man? NATAL 86 här: . han är liten till växten och brunhyllt; han bärl. helskägg, som tycks vara föremäl för hans synnerliga omsorg, så är fallet med håret också, förl öfrigt är hela hans klädsel vårdad, nästan pedantisk till och med med anspråk på att vara elegant. Han började med att förklara mycket hög trafvande, att han icke alls skulle försvara sig; I detta ör visserligen s. k. hållning, men ingenting är svårare för den sortens folk som han än. att tiga och så försvarade han sig ändå. Han sladdrade till och med om en hop obetydliga detaljer, ank!agande vitnena att vara bonapartistiska agenter, att de vitnat såsom de gjort af personliga motiver, att de visat sig så nitiska derför att de ville återfå förlorade anställningar. Anvgående havs order att tända eld på finansminiwstgrens palats. så påstår ban att detta är, ett pähitt af f. d. polisagenter, hans personliga fiender. Ungefär detsamma sade Ferrå för upgefär ett år sedan inför domsto!en i Bloia. Eit vitne berättade oja de säsom gisslan arresterade: De sutto ingpärrade, utan att någon upp: !. gft fanns i hvilka celler de voro förvarade, så att då order kom om exekutionen, fåugkoektarne trädde in i cellerna och frågade: År det bär hr Darboy sitter? År det här hr Bonjean? och man: nöjde sig med bur fångarae svarade. Det iumpoa sätt, hvarpå de anklagade ! kommwuvnistcheferna försvara sin förtviflade:! ssk, och det föga värdigare sätt, hvarpå deras advokater uppträda för dem, ger Journal des Debats anlednirg till följande yttr-nde, hvilket icke jälvas kf oivanstående foängörelse för ransakningen med de ankla2gad-i Da anoklagade och deras advokater,, sä ger tidcingen, sga naturligtvis fuil frihet att antaga det försvarssystem, som bäst anstär fem, utan att någon eger rättighet att blanda sig dsruti; men icke desto mindre är det med en viss förvåning man hittills sett debatterna! fen om A——