Aftonbladet – 14 augusti 1871, sida 2

se der den grund, på hvilken den som stod fram, med anspråk att blifva ättens hufvudman, måste stöda dessa anspråk. Tilldess Felix bevisat sig värdig, måste han eggas dertill; no, då Hogh öfvertygat sig om den aja arftagarens hederskänsla, var stonden ko.nmen, då Hugh sjelt kunde träda fram, Om läsaren, som möjligt är, icke fattar hvad som härmed åsyftss, så måste han låta sig nöjas med att afbida förklaringen. Sadanpa menniskors uppförande, som Hugh Lesters, ega sin tolkning i deras handlingar, icke i ord. Såvidt h.n sjelf förmådde fatta hvad ban menade, kände han det vara hans piigt, men icke Hughs, att blifva offret, emedan ett offer syntes fordras för att upprätthålla namnets heder. Han urskuldade sig sjelf på den grund att hans lif numera var utan värde och att under inga förhållanden verlden skuile få rättighet säga att ban tvingat en annan att duellera, för att sjelf draga vinst deraf. Han gick hem — eller rättare sagdt till hvad som förr varit hans hem, ty av sista ord han hört af ein hustru hade törbytt det till blott en plats för att äta och sofva på. Angelique hade redan gått till hvila och Hagb, hv:läen notan sjelfförebråslse skulle stört hannes ljufvaste drömmar så Jänge han trodde att Hans drömmar vero hennes, hans tankar hennes, kände sig nu gripen afett slags medlidande för allt hvad han insåg att ätven hon måste lidit, och hade ej hjerta att väcka henne. Han skuggade ljuset med handen och såg på henvre ett ögovbiick, gick dereter ut i förmaket och lade sig på scan tör att, om möjigt, få sofva en stund. Hvilan räckte dock för honom icke långe; den första morgonyniogan väckte hovom åter vid att han frös. an steg upp och gick åter ut; det var ho