Aftonbladet – 14 augusti 1871, sida 2

Nåväl? Är det något så underligt i dette beslut? . Lat mig få tala rent ut. — Jag kännel inte detta lands lagar — gör jag dig någor oförrätt? Du? Nej, på bvad vis då? Jag vill ej på något sätt komma emelar dig och vår mor. Jag vill endast för henne bli en son till; men du är bennes äldsta son, inte jag, som just pyss är hepne född. Da skall ej bii tattigare än jag, hvarken på kärlek eller på — Dermed är allt på redig fot, inföll Hugh. Dn skall ej hysa tågon oro i den vägen.o Är du fullt säker? Jag ger dig mitt hedersord. Det är ej för min skull da lemnar England ?v För iogen del. Tycker du mitt sätt att underrätta dig om din härkomst vitnar derom. Hvem kan handla så öpret emot sitt egst intresse? Vill du nu bjuda mig en cigarr? Hao log medan han talade, men lIcendet stod ej i barmoni med hans ord — åtminstone tycktes det Felix så. Sedan de bada ku-inerna, eller rättare bröderna med ett hjertiigt handslag hade bjudit hvarandra godnatt, gick Hugh Lester. Eu tyngd hade fallit från hans hjerta och han kunde äter andas iritt, eburu ban ru verkligen hade sagt sin andra osanning. SEXTONDE KAPITLET. Hugh Lester v:r således åter lugn i ett fali; Felix hade bevisa sig vara en värdig ävtiivg ar f mijen Clare; hade isat sig icke sakna den hede skänsla, som i hans kusios ögon måste vara oskiljaktis från hvar och en som bar detta namn. Non sokem tomine Ciarusa, — mottot öfver parkgriodaroa -—