Aftonbladet – 14 augusti 1871, sida 2

erordnad myndighet. Redan som kadett af an-h ra klassen utmarkte han sig omhord på liuiek keppet Austerlitz genom sitt grä!sjuka lyone och in häåftighet mot förmäa och kamrater, hvarför an vid hemkomsten bestraffades med en månads :o ängelse i arsenalen i Brest. Under de följandeli ren utvecklades bangs böjelse för uppstudsighetd litmera. Under entidrymd af fem år dömdes han venne gånger till suspension, och då han år 1867 ;t ter trädde i tjenstgöriog, gjorde han sig ånyo le aker till brott mot disciplinen, hvilket hade tilllh öljd, att ban stäldes inför krigsrätt och afskeda-Åd les ur krigstjensten. t Lika oregerligt betedde han sig äfven i borger-lr iga lifvet; icke mindre än fyra gånger intill den t 8 Mars 1871 har han blifvit domfald för öfver-! råld, oberättigadt bärande af uniform, motstånd li not. offentliga myndigheter o. 8. Vv. l Genom sina omstörtnivgsidger råkade han snart i ti intim förbindelse med G. Flourens och Henri Rochetort. Den senare blef en af hans tillgifna-4j ste vänner och skattade honom synnerligen högt i som en handlingens man,. Såsom sådan fann han I också, från och med den 18 Mars, alltför många ! itfarlen att utmärka sig. Hans vänner gjorde li honom till militärisk ledare för upproret. Han öf-i vertog genast befälet öfver nationalgardet, förde sina bataijoner till Quartier du Temple, trängde ls: fram til Hötel de Viile och besatte detsamma kl. 111; på aftonen. Mot midnatt bemäktigade han sig po-l: lisprefekturen, kl. 1 Tuilerierna och platskomman dot i Paris. Kl. 424 på morgonen underrättades ban, att ministrarne voro samlade i utrikesministe: riet, men underlät dock, såsom anklagelseakten framhåller, att besatta detsamma, hvilket skedde af undseende för Jules Favre, som befann sig der städes, utan åtnöjde sig att på det starkaste besätta place de Vendöme och place dHötel de Ville. Under loppet af den 19 och 20 ockuperade han efter hvarandra de olika ministerierna, de sju stra tegiska punkterna på högra och de fyra på venstra Seinestranden samt utsände den 20 vid midnattstiden 22 bataljoner, för att, med undantag af Mont Valerien, taga de af trupperna öfvergifna forterna i besittning. Samtidigt var han betankt att neutralisera sistnämnde fästes aktion, då han häktades at komwunen för sina alt tydiigare framträdande diktatoriska sträfvanden. Till tiden före denva katastrof hör hans försök att genom alla s!ags löften och botelser förmå det i Jardin du Luxembourg stationerade 43:e linieregementet att gå öfver på hans sida; hans bemödanden strandade dock mot regementsbefalets pligttrobet och fasthet, och det lyckades verkligen också officerarne att föra sina so:dater jemte ett halfbatteri artilleri i oskadadt skick til Versailles. Lulliers offentliga verksamhet upphör med dagen för baus häktande. Efter n gra dagar förskaffade han sig äter friheten, skref ganska bitande bref mot kommunens ledare, utnämndes likväl änou en gåog till befälhavare för kanoubå taroe på Seiven, ehuru ban aldrig tillträdde denna post, och häktades sutligen ånyo i S:t Eustache klubben, fördes till Mazas och undkom äter atven derifrån efter några dagars fåogenskap. Från denna stund satte han sig genom en iugeviör Camus bemedliog i förb.udelse med Versailles för att organisera en kontrarevolution 1 Paris. Han hoppades derigenom utverka eftergit af straffet för sitt delt-gande i upproret och uppstäilde det viikor, att mau. när ban uppfy!lt sina lötten, skulle gifva honom och hans medäskyldige Gassieo dAbin och de B:sson fri lejd. Att börja med erhöll han till bestridande af utgifterna för sammansvårjvingen 2000 francs och skulle sedermera erhalla 30,000 om det lyckades honom att håkta kommunns och centralkomit6os mediemwar och skicka de såsom gisslan qvarhållna personerna ti!l Versaiiles. Plauen misstyckades, såsom Lullier påstår, emedan det tilltälle till haodlivg som erfordrades icke erbjöd sig, såsom Camus påstår, derföre att han, Camus, sjelt häktades af insurgenterna. I allmänbet hör Luliier till det slags personer, för hvilka revolutionsgrundsatsen blifvit ett slags religion. Om han vid slutet af kommunens välde ville göra den lagliga myndigheten tjenster, skedde detta endast uf groll mot de personer, hvilka satt sig emot hans diktatur, och at omtanke för sic ez2en personliga säkerhet. Geoom sin revolutionära exaitation och genom sin blick för de medel; hvilka måste uppbjudas för ett uppror hör hao till de hufvudskyldige, hvilka förberedt och ledt detta afskyvärda attentat. Med dessa fakta för ögonen yrkar den allmänna åklagaremyndigheten Luliiers ställande inför krigsrätt, emedan han 1. deltagit i ett attentat till regeringens störtande och retat medborgarne att gripa till vapen mot repubiikens myndigheter, 2 deltagit i ett attentat, som åsyftade förstöring, massaker och pluadriag i Paris, 3. utskrifvit manskap och till detsamma utdelat våpen och amwu nition, 4. mottagit befälet öfver upproriska trup per, 5 ockuperat staten tillhöriga fastigheter, ga tor och tästnivgar och fört befälet öfver väpnade band, och 6. uppmanat militärpersoner att gå öfver till rebellerpa och beredt dem utvägar dertill — förbrytelser, hvilka äro förutsedda i artiklarne 87, 91, 92, 93 och I5 af stratflagen och artikeln 208 at militärstratflagen. Anklagelseskterna mot Billioray, Regere cech Ferrat äro af töljande innehbäll: Billioray (målare likasom Courbet) var fullkomligt okänd inom det demokratiska partiet. Han visade sig i Januari 1871 för första gången i en klubb, holl flere tal och utnämndes af pationalgardets arrondissementsråd till medlem af centralkomit6o. Den 18 Mars tog han del i attentatet mot regeringen. Hans namn stod på alla proklamationerna. Den dagen utmärkte han sig. Derföre invaldes han också den 26 Mars till medlem af kommunen. Den 11 Maj inträdde han i välfärdsutskottet. Han var äfven medlem af den komit6, hvilkea ännu i sista stunden ledde försvarsoch törstörelseverket. Deriöre yrkas, att Billioray skali anklagas för 1. usurpation af alla judiciella, militära och administrativa tunktioner, 2. godtycklig koufiskation, 3. delaktighet i ett attentat för att ändra det b stående styrelsesättet, uppegga till bor gerligt krig och hemsöka Paris med förstörelse, plundring och mord, 4. vppsätligt förstörande af rivathus och staten tillhöriga monumenter, plun dring at kyrkor genom väpnade band och 6. mord, emedsn han röstat för lagen angående de såsom gisslan qvarhällva personerna. Dominique Theophite Reyere, född i Bordeaux 1825, djuriakare, grundlaggare och redsktör af tidningen Tribuce de la tironde. Hans tidvivg blef etter statskuppen indragen och han sjelf landsförvigt. Sedan 1856 bodde han i Paris Den 31 Oktober 1870 organiserade han upproret mot provisoriska regeringen och lagfördes derföre jemte Lefrargais och Millöre. Redan då ådagalade han sia tiligifvepbet för de socialistiska iderna. Hao uppgitve. siv först sedermera ha intradt i Iaternationale Den 26 Mas? utnämndes ban tll madlem af kommunen. I den officiena wu. DEER By! tes många af bonom underskrifva dekreter. Den 28 April, då förslaget till inrättande af ett valtärdsutskott framstalldes, yrkade ban, att dot skulle företagas till skyadsam behandling. Hår upphär berättelsen om R6-eres uppträdande i kommunen, i hviikens sammanträden han sedan den 19 Maj icke mera tog del; han stannade npemligen i sitt mairie Panotbeon för att helt och hållet egna sig ät försvaret af sitt qvarter. Den anklagade påstår, att han och Jules Valls utfärdat order att hvarken uppbränna de monumentala byggnaderna eller spränga dem ilu:iten. Iogurgentöfversten Lisbonne skail ha erhållit denna order, Likyäl är det en allmänt känd sak, att om icke soldaterna oss Sass no Ae on RARE ER PSA RN RSA ER I Nåväl? År det något så underligt i detta beslut ?