Nejo, yttrade Hagh till Warden, detia: är enzest undarflykter. Ni vet ganska väl, ja, lika väl som jag sjelt, hvad jag menar. Ni menar att familjen Lesters ära är angripen om jag kallar denae karl för en basterd? Om ni — Vill pi bedja om ursökt?o Men, min bästa — Jag väntar på svsr Vill pi hörmed göga — Hear ni beslotit er för ea ursäkt? Men begeinna då — hur kan jag det? Jag vädjar till er, mejor Andrews Godt; då har jag biott det att säga, att ni måste avse mig som monsienr de C:6villes ställföreträdare. Ni skall åter få böra ifrån vig, såvida jag inte bör af er, under loppet . morgondagen. Farväl, miva herrar. FEMTONDE KAPITLET. Hagh var träffed i djopet ef sit hjerta. Jan hade redan förot trott sig halva mistati iu sista illusion, men han fann uu att ännu n var att förlora. Prömien att han var kad, så som hun sjelr ade, var förbi. ch denna sorg tycktes honcm då innefatta 1 Jifvets bitterhet. en kärlekens död för. itsätter ändå icke upphäfvande af tillit till Jil, band, åtminstone ej bos en frisk och förderfvad natur, som Huoghe, Hans besök 03 miss Ciare hade emellertid varit en anjan slad itnsion — ett våldsamt tillinetgörsode af hela hans lita öfvertygelse och ra. Hrilgen fslskbet, hvilket gyckel måsta cke hela denna verld vera, då hon, som all id synts honom så stark, så nog för sig ejolf, ndeck, när sanningen kom i dagen, kande ara så svag, så bräcklig och ofolikomiig! )ch, då han tänkte på Mark Warden — vär fands tatksbmiiest, hvar fönns värskep? RM re SE