Aftonbladet – 9 augusti 1871, sida 2

De jorde ett intryck af så äkta humor, att man västan skulle vara färdig att hos denne pondkonstnär fiona något beslägtadt med den erömde holländske målaren Jan Steen. Af Ö öfver 100 n:r, med hvilka Norge leltog i utställningen och hvaribland befunno ig åtskilliga saker ända upp ifrån Hammerfest, voro åtskilliga föremål, insända från Lalegaardsöens Hovedgaard, af stort intresse. Biand dessa befann sig ett fullständigt säteraventarium (36 stycken) arbetade af olika norska träskärare, samt en fullständig uppsättning af telemarkska brudsmycken: krona, söljor, kedja, lifstycke, bälte, luktvattensägg och ring. En fullständig föreställning om den ;elemarkska brudgumsdrägten fick man genom en ung bonddräng från Telemarken, som, iförd denna drägt, hade hand om utställningen af några boskapskreatur och getter från Thelemarken. Stor uppmärksamhet ådrogo sig åtskilliga finmarska saker, insända at länsman Brun i Varanger och af Fandrem i Karasjok. En väfinrättniog af uräldrigt fornnordiskt slag var icke det minst märkliga. Bland det icke obetydliga antal danska artiklar, som förekommo inom induastriafdelninsen, nämna vi här företrädesvis dem, som voro utstäldafaf Erichsens sandstensoch vattengiasfabrik i Kjöbenhavn. En större medaljong af artificiel sandsten, framställande Thorvaldsen, ådrog gig synnerligen en mycket Iiflig uppmärksamhet. Det vill synas som skalle en dylik artificiel sandsten kunna koxma att få en stor snvändning, isynnerhet till grafvårdar och byggnadsornamenter; den hemska fabrik af denna art, som vi ega, a i närheten af Motala, hade utställt ti denoa väg, som tog sig ganska ut, ia den förstnämnda danska fabrikens utdelades vid mötet en liten intressant ift, innehållande anvisning för bruket af stterglas och chlorcalcinm, hvilka i sanning 13 en mångfaldig användning. Samtidigt med landtbruksmötet var, som bakant, en större konstexpositon anordnad i Cbhalmersska slöjdskolans lokal. Man skulle kunnat tro, att det vore en skandinavisk exposition, då man såg svenska, norska och danska flaggorna på höga stävger svaja framför byggnaden. Men antalet af norska och danska arbeten derstädes var ytterligt ringa. En stor brist vid denna exposition var att inga kataloger funnos upprättade öfver de utställda konstföremålen. Det märkligaste arbetet var Börjessons mycket omtade stora staty, kägelspelaren. Intrycket af figeren stördes i hög grad af en mycket olyckligt anbragt stötta under ena handen, hvilken stötta toz sig grufligt burleskt och störande ut för den, som vid inträdet genom dörren kastade första blicken på statyn. Figurens ställving synes äfven vara något för mycket tillbakalatad, rörelsen nästan väl häftig; men i uppfattningen af kroppens detaljer röjer sig ett sorgfälligt studium och ett friskt natursinne. Det är någonting ganska märkligt, att en så realistisk stad, som Göteborg på den senaste tiden frambragt icke mindre än fyra utmärkta plastiska konstnärer: Fogelberg, Molin, Ericsson och nu senast Börj2sson. 5. RESTER TNT