Aftonbladet – 8 augusti 1871, sida 2

vul på jorden, som jag ännu har litet otaladt med.n Jag vet hvem du menar: den hycklande skurken. Hvarför i den eviga eldens namn, skulle du komma att rädda honom ur elden, då teatern brann? Men det kan nu ej bjelpas; han kommer nog i alla fall att stekas til slat. Barton, mitt ärendo var inte att bedja dig om förlåtelse eiler att tala om — henne, Samma qväll då hon försvann, utmanade jag Mark Warden och som en feg pultron vägrade ban att slåss med mig. Men 89 här; i deg har jag mottagit derna biljett. Ah, du får slåss med honom! Huru jag afundas dig! Hade jag honom bara framiör mig på ett stycke slät mark, sådan som jag hade några platser i Camberland, så skulle vi snart se om jag glömt att slå en kari till jorden! Det skulle, vid vin själ, inte bli edra tolf steg — är inte detta arståndet? — mellan honor och mig. Och jag lofvar att jag skulle kasta honom ända ned i botten at Styx, om det ock skulle kosta min sisia obolus, för att bereda honom fri passage till helvetet.n Vill du gå till honom, inföll Felix, som tyckte att hvad Barton yttrade, lotvade godt för hans håg att bli sekundant. Du vet huro jag ser saken, vi måste siåss och det på fulit allvar. Jagar jag en knia genom boLom, så finns det en skurk mindre i verlder; skjuter han deremot så — lant mieux Barton såg str rå Felix och suckade. Jag hatsr dueiler., sade han. Jag anser mig inte vara en pultrorn, men hvsd tjenar det tili att ha inuskler och senor, om nan inte begagnar dem? Du kaliar det ridleriigt, kan jag tro, att irte draga nytta af ira personliga föret: äden; jag kallar det därkap, jag, du ber mig stå bredvid och se på