Aftonbladet – 8 augusti 1871, sida 2

Ett möte hölls för detta ändamål den 1 dennes af venstra centerns medlemmar, hvarvid l en komitå tillsattes som uppsatte ett förslag af följande innehåll. Art. 1. Thiers utnämnes till franska republikens president. Art. 2. Hans fullmakt såsom sådan skall gälla för tre år. Art, 3. Presidenten skall sjelf utnämna en vicepresident, hvilken om så behöives skall intaga hans plats. Art. 4. En konseljpresident skall ntnämnas för ministerrådet, hvilket skall vara ansvarigt för sina handlingar inför nationalörsamlingen. Om den femte artikeln, som angår rättigheten att upplösa nationalförsamlingen, här man ännu icke kunnat komma öfverens. För öfrigt antog3 förelaget enhälligt så när som på en röst af det af 150 medlemar bestående mötet. Det är komma att med det första förelägga: nationalförsamlinger, inom hvilken det, såsom Sidcle tror, skall kunna samla omkring sig en majoritet af 400 röster. Enligt ett telegram af den 5 dennes från Wien till Berlingske Tidende meddelar Nene fr. Presso, att Jules Favre nyligen afsändt en not till Berlin, hvari han desavouerar general Trochus yttranden, att hr v. Bismarök skulle vara delaktig i kommunens uppror, men tillägger att det är forstens eget yttrande j riksdagen, att epproret hade en sund kärna, som gifvit anledaing tlil detta misstörständ. Jules Favre sluter noten med följande örd: Förhållandet mellan Frankriko och Tyskland kan först blifva bjertligt, då Tyskland Återlemnar de annekterade departementen. Den nye franske utrikesministern Charles de Ramusat är som bekant en gammal vän till Thiers och var medlem af dennes rinistör under Undvig Filip. I den inre politiken flones ingen meningsskiljaktighet mellan honom och verkställande maktens chef. Hvåd deremot den politiska fråga beträffar, som gaf anledniog till Jules Favre: afgåvg, skall Ramusats tillträde icke medföra någon förändring i situationen... Han är likasom sin! företrädare emot hvarjo inblandning i Iialiens och Roms förtålländen: Den komite, som haft i uppdrag att granska lagförslaget rörande befordringarne inom franska armöån under det kriget pågick, har afslatat sitt arbete samt hastämt da modifikatiorer, hvilka den äwnar iä:cfa I det lagförslag, son framlegts ar krigsminietern. De nya stadgandena,, yttrar Siexde, synas oss vara dikterade at en anda af rättvisa och opartiskbet, åt hvilken vi skynda oss alt egäa Vårl erkännande, Vi äro också öfvertygade om förslaget skall med bifa!l mettagas af militären samt krafrigt bidraga till latt utplåna de misshälligheter som synas ha arit mallsn den gamla och nya armön. eneral Trochu varit rapoh Uppsatt det förslaget åtföljande kandet, i hvilket komitdo egnar vackra loford åt de ansträngningar, som utvecklades af regeringsdelegationen i Bordeaux och Tours, Paristidoingar berätta, att finansministern Itill den 25 Aug. skail ha erlagt 500 miilioner I francs af krigskostnadsersättningen. I naI tionalförsamlingens session i torsdags gjorde finansmiaistern följande meddelande: Vi fallgjorde i går betalningen af den första halfva I rfiilliafden. 1 dag ttgör den främmande ockn pationsarmen 150,000 man i stället för 500,000. I De saommor, som erfordrats för denna styrI kas underhåll, komma att minskas i proI portion. Journsl Ö:fisiel meddelar marskalk Mac Mahoos utförliga berättelse om WVergaitleslarmöos öperationer från den 11 Åpril ända Jtill den 28 Maj, dagen för intåget i Paris. Det är eo enkel, rent faktisk berättelse om de oerhörda ansträngningar armen måste utvöckla för alt känna öfverskrida utanverken och intränga inom eneeioten och sedan för att successivt bemättiga sig de barrikader och befästningar, söm af insurgantetna uppförtsi det inre af staden. Armåns förluster beräknas till 83 döda och 430 sårade officerare och bland manskapet 794 dödade, 6824 särade och 183 försvunna. Striden hade räckt en och en half månad, I anledning af en artikel i Times, söm på ett upprörande sätt framställer den behandling kommunfångarne äro uoderkastade i Orangeriat i ailles och lägret vid Satory, anmärker Jourcal Oificiel, att det icke är enligt med verkliga förhållandet stt påstå. att barn under sexton år befinna sig bland dem, att förgarne icke ligga på bara markon, såsom Times påstått, utan ha icke endast halm utan till och med halmmadrasser. Da ha tillgång på vatten och tvål. De tå mottaga besök af sina anhöriga, och dessa kunna föra till dem linnesaker äfvensom bättre mat än den de enligt fängelseregimen erhålla. Siatligen fiona de bland fångarne, hvilkes ömtåliga helsa fordrar särskilja omsorger, ea mildare behandiiog. Siecle anmärker emellertid att om än dessa upplysniogar höra lugna dena oro men i anledning af den engeolska tidningens berättelse kunnat hysa för dessa fångars lidanden, bör man dock härvid ihågkomma, att den moraliska tortyr de måste undergå — äfven de minst skyldiga blavd dem — är så mycket svärare. — Tidningen erinrar i anledning härsf åter om vigten al atc låta dessa tusentals oskyldiga undergå ett sammariskt förhör och sttså fort som möjligt återgiiva dem ät friheten och arbetet. Rörande insgurrektionen i Algier äro underrättelserna i de franska tidningarne mycket sväfvande; nägra försäkra att resningen är kufvad, andra att araberna göra det mest förtviflade motstånd. Journal des Dåbats meddelar ett bref af dea 25 Juli från en i: Djidjeli bosatt person, som på följande sätti skildrar ställningen: Vi läsa häri de fran-; ska bladen, att arabernas resving är nästan!