Aftonbladet – 7 augusti 1871, sida 2

hvad hon hade sagt, kom honom likväl att betrakta en daell med Felix, j en annan dager än förut. Nej, bon är inte galeon, var hans andra och derför äfven redigaste tanke. Nu begriper jag. Nej. ännu är ej Earles Dene förloradt och det får inte heiler förloras. Allt hvad jag hittills verkat får cj vara förspildt. Jag ser hvad som bör göras, ehurn jag sätter mitt eget lif på spel genom att hänskjuta frågan att afgöras af en kola. Warden var nu pera gripen af en fixerad id, och i he!a verlden finnas inga menniskor, farligare för sig sjelfva och för andra, än de, hvilka täras al en uteslutande fix föreställniog. De rusa till slut fram lika skonlöst både mot sig sjelfva och andra, som en retad malajer. Hen tyckte sig hafva gått för längt, för att:draga sig tillbaka; han insåg att list nu fick giiva vika för säkert öga och säker hand. Om hen stupade — nåväl, han var icke en pnitron. Han satte sig ned och skref följande biljett: Min bäste Andrews! Vill du visa mig en stor vänskap? Jag har en obehaglig, eller ättare sagdt, grannlaga affär för handen ast nu, som jag har svårt att rätt veta huru ag bör behandla. Jag befarar dock att den näste få ett allvarsamt slut och ert råd skulle rara mig af högsta värde. Om ni vill gifva nig det, så lät mig veta hvar jag i dag kan å träffa er och vid hvilken timme. Tillgifnast! MH. Warden. Utanskrift: Major Andrews, cMr Warden har äran svara monsieur ;reville att vid närmare besinning har ban ngenting emot ait emottaga besök afen vän i monsiour Oröville för at uppgöra det MÅBR nd; som uppkommit Fog emellan.