Aftonbladet – 7 augusti 1871, sida 2

skäl. Men jag kan sannerligen inte bjelp: er, eller uttänka nägon utväg dertill. Hade han kunnat det, skulle han med al visshet likväl ej tsgit Angelique tillsin för trogna. Iogen utväg, säger ni? Ingen möjlighe att rycka ur en annans händer, det för hvar besittning ni i alla edra dagar har lismat oc! ivtrigerat? Är pi jorist och kan ej hitta på ena utväg? Kan ej testamentet vara ogiltigt kan ej — Tag er till vara, mrs Lester! Så mycket är jag jorist, att jag kan varna er. Son jeg sagt, ken jag fatta er barn, rmen de förefalier i sanning som ni vilte locka mig att begå ett brott. Förutsatt att jag verkligen hade lust att komma intör en domstol, hvilket jag allsinte har, skul!e jag naturligtvis föredraga en affär som lofvade mig sjel fördelar. Jag sade nyss att jag bar räkningen ouppgjord med er angående Marie, men ingengera af oas kan segra i striden, om detta testamente har bestånd. Oss emellan skulle säkert ni få vinsten af en ändring. Och likväl kan ni vara nog ieg, för att — Hvad ni behagar kalla feghet, mrs Lester, kallar jag undergifvenhet för ödets lek. Hvad vinst skulle jag kunna vänta? Jag måste naturligtvis önska att Eårles Dere gick till er man, men — Ni är en större hycklsre, mr Warden, än jag ens kunnat tro, men jag är ändå inte nildeles blind. Ni fenn mig villig nog en sång, att taga edra vinkar i akt, och jag er att ni ej heller är ovillig stt tänka på sina, hura mycket vi cckså söker föra mig akom ljuset, Farväl, min herre. Den menniskan måtte våra galen, sade Warden för eig sjelf, sedan Angelique gått. Ah Dengevade rättan Dvåd Dar tcEter